'Många anser vitsippan som ett ogräs,

men den är i så fall ett vackert ogräs' skriver Matts Bergmark i boken Vallört och vitlök, Natur och Kultur 1962.

Han berättar också i boken att hela örten är 'skarp' och att den skall nyttjas med varsamhet. De sår som uppstår av vitsippans utvärtes bruk är svåra att läka och därför bör inte växten läggas direkt på huden. Att äta vitsippor på vårarna är en osed och bruket är högst farligt.

Och jag som, vad jag nu minns från barndomen, alltid nöp av den sista vitbleka biten på vitsippsstjälkarna och stoppade i munnen. Det blev ganska många små bitar på en hel bukett men jag kommer inte ihåg att jag någonsin mådde dåligt.

Denna kyliga vår har vitsipporna blommat länge och mest har jag njutit av dem i naturen. De i trädgården har jag bara snabbt sprungit förbi ända tills idag då jag fick se den här blomman, Anemone nemorosa 'Majbrud'.

Då fick jag helt plötsligt även upp ögonen för alla de andra längs stigen vid planket, den tidigare vitsippsstigen längs syrenhäcken. 

Planket har sedan stormen i januari 2015

fått stöttning för då höll det på att blåsa ner. 

Trodde att sippan, varianten av 'Majbrud' som jag fann idag, var en riktig raritet men när jag sökte på nätet förstod jag att så inte är fallet. Raritet eller inte - rolig är den att titta på.

'Till vitsippans gagn och förtjänster räknar

äldre botanisk litteratur

att den borttager solbränna såväl som fräknar

om man baddar sig medelst ett avkok därur.

Det påpekas dock såsom mycket viktigt

för solbrända flickor och fräkniga män

att sådan baddning bör ske försiktigt

ty vitsippans skärpa är farlig den.

Från och med nu skall dess blomningstid råda

tills svalan kommer om fjorton dar.

För övrigt är vitsippan vacker att skåda

även för den som har fräknarna kvar.'

av Alf Henrikson

När jag tittar bakåt i bloggen hittar jag flera inlägg om just vitsippor och detta blir ju då bara ett av dem.

http://gladjekallan.blogspot.se/2007/12/blommar-vid-tjllossningen-tjlblomster.htmlhttp://gladjekallan.blogspot.se/2007/12/blommar-vid-tjllossningen-tjlblomster.html

Värmen är på väg... glad och varm vår!

Ett nytt stöd,

fick magnolian igår. Det där numera väldigt smala trädet som inte klarar att stå upprätt utan stöd vann jag 2009 då Bohuslän-Dalslandskretsen firade sitt 40-års jubileum. 

Magnolian heter 'Rose Marie' x 'Goldcup' och har aldrig blommat. När jag vann den var den nästan bara en rak pinne på 90 cm. Nu är det ett åtskilliga meter högt träd och de senaste åren har jag stammat upp det för att få höjd på kronan och för att kunna gå rak under nedersta grenvarvet, har man en liten trädgård så har man.

I vår kommer magnolian med två knoppar, knoppar som blivit brunfärgade av frosten vi hade för en dryg vecka sedan men som ändå kommer att visa vilken färg det är på blommorna.

Sju år är lång tid att vänta om man har åren framför sig men så här i efterhand har tiden gått väldigt fort. 

Drömmar om rosa

är denna fredagens tema i Blommig Fredag.

Innan jag igår började leta trädgårdsbilder på rosablommande växter skulle jag sagt att rosa är den färg jag tycker allra sämst om och den finns inte ens med i mina drömmar.

Rosa, småflickornas favoritfärg i tyll och prinsessklänningar, romantikens och kärlekens så kallade skimrande färg men också naivitetens och lite löjets färg, en känslornas färg.

Trots att det är en färg jag inte tycker om älskar jag pionerna, särskilt dessa laxrosa 

den enkelblommande rosen 'Dainty Bess' hör till favoriterna bland de rosor vi har i trädgården.

Till favoriterna hör också den rosablommande pelargonen 'Mårbacka' 

och den här Lewisian, L. columbiana. Den blommar rikligt och klarar vintrarna ute finfint även som krukplanterad bara den får lite regnskydd.

Det verkar som om jag har drömmar både i och om rosa fast jag inte visse om det.

Trevlig helg! 

Violer, violer, violer

Har skrivit om dem flera gånger under den här våren men gör det igen.

Barfrosten i mars och april 2013 gick hårt åt många växter i trädgården. Flera, ja nästan alla luktviolerna, Viola odorata, mer eller mindre försvann men när jag i lördags gick runt för att plocka en bukett 'väldoft' fanns det blommande violer i fler färger än vad jag väntat mig.

Gissar att de där luktviolerna jag köpte från CW Groves & Son LTD 2007 frösått sig och nu dyker upp på nya platser i trädgården. Doftar gör de alla och det är den viktigaste egenskapen. Vad de heter spelar mindre roll men nog hade det varit roligt att veta om de olika namnsorterna är frökonstanta.

Buketten jag plockade fick stå i fönstret, vattnet dunstade snabbt bort även om solen bara visade sig ibland och blommorna torkade.

Trodde att violblommorna även i torkat tillstånd skulle ha kvar lite av sin starka doft, men inte. De luktar bara hö.