Något att stödja sig på,

räcken, och de får gärna vara fina...


När vi, min man och jag för några veckor sedan besökte Göteborgs Botaniska Trädgård träffade vi på smeden Martti Risku. Han höll på med att sätta upp ett räcke längs trappan till örtagården men berättade livfullt om ett annat han tillverkat. 

Vi tittade och letade lite efter det när vi gick runt men hittade det inte men i helgen när det var Hanamifest på Botan gjorde vi det. Då dök det bara upp 

och håll med om att det är fint, verkligen fint.

Vårens första

är temat i Blommig Fredag den här veckan och detta blir mitt bidrag. Fler hittar du här.
Den riktigt tidiga våren - den med snödroppar och krokus är över för den här gången. Även många av blåsipporna börjar tappa sina kronblad. 

Nu är det julrosornas, nunneörtens, 

de botaniska tulpanernas 

och de tidiga vivornas tid men också luktviolernas.

Den första nunneörten, Corydalis malkensis köpte jag vid ett  besök på Göteborgs Botaniska Trädgård för 10 år sedan och den är min favorit bland de nunneörter jag under åren samlat på mig men de andra är också fina.

Alla har de stor spridningsförmåga, de frösår sig hej vilt och dessutom korsar de sig med varandra så blomfärgerna blandas som på en palett.

Nunneörten blommar intensivt ca två veckor, sätter frö och vissnar sedan bort. Innan den visar sig igen dröjer det 10-11 månader och då när den dyker upp blommar den även på nya platser i trädgården.

Den här nästan blåblommande vivan är den jag tycker allra bäst om av de tidigblommande vivorna vi har i trädgården men jag vet inte vad den heter.

'Man hör vårknastret: hur den späda grönskan liksom lösgör sig från kvistarna.

Växandet hörs!

Naturen flörtar.'

ur En Svensk NaturDagbok av Lisa Larsson

Trelig helg!

Nu är det trädgårdsodlarens verkliga, välsignade månad.

I alla fall om man håller med om det som Karel Capek skriver i boken Ett år med min trädgård. Enligt honom gäller det att nu i april vissa trädgården och de växter man har vem som bestämmer. Är man det minsta osäker ställer man till stor skada när man trampar runt i rabatterna men visar man upp den brutala säkerhet som erhållits under alla de år man hållit på med att påta i jorden kan man i princip kliva var sjutton som helst utan att skada eller trampa sönder någon ömtålig växt. Detta håller jag inte alls med om för nog har jag både pillat och trampat sönder växter fast jag hållit på med trädgård i snart trettio år.

Nu har enligt Karel Capek också den tiden kommit då man inte ser 'något annat av trädgårdsodlaren än hans/hennes bak, allt annat, såsom huvud, armar och ben, befinner sig helt enkelt under honom.

Så har det varit här de senaste två varma och soliga dagarna men under seneftermiddagen idag, när jag ställt undan julochpåskgranen och istället flyttat fram luktviolerna från England 

till det lilla bordet vid mysplatsen 

satte jag mig i vilstolen. 

Viola odorata 'Jean Arnot' 

Viola odorata 'Amiral Avellan'

Det fanns bara tre-fyra utslagna violblommor i krukorna på bordet med de fick nog extrakraft av solen för så som de doftade.

'Dofter är märkliga - en pust och minnen som man inte visste att man hade kommer fram.' Karin Berglund Det var en gång en trädgård.

Idag har vi gjort plats för grönsakssådderna.

Jorden reder sig dåligt men det är ju ännu bara i början av april. Det var lätt att gräva upp svartrötterna som blev kvar i grönsakslandet över vintern. De flesta var både långa och tjocka. Djupgrävningen maken gjorde förra våren gav resultat.

Vi vill ha mer plats för grönsaksodling så därför hade jag också tre hinkar aklejaplantor med hem. Några av dem blommade förra sommaren men inte kommer jag ihåg hur blommorna såg ut eller vilken färg de hade.

Nu ikväll har jag grävt ner alla  plantorna i trädgården. Försökt plantera dem ungefär som jag gör när jag planterar tulpanlökar, en här och en där som får titta upp och ståta med sina blommor bland de andra perennerna. Skall bli spännande att se om alla dessa aklejor tar sig och kommer med blomstänglar. Vilken färg det blir på blommorna återstår att se.

Tidigare väntade jag med att gräva upp plantorna tills knopparna visade färg så jag kunde placera dem där de i mitt tycke passade bäst men med åren har jag ändrat mig. Nu tycker jag att den spontana färgmixen tillför mer än den ordnade. Lite vilt, i alla fall halvvilt om man som jag är lite vankelmodig, är nog inte fel....

Fortsatt trevlig helg!

Att bestämma sig är inte alltid så lätt..

Ibland tycker jag trädgården mest består av krukor för det står verkligen krukor, terrakottakrukor, både högt och lågt trots att jag varje vår lovar mig själv att göra en drastisk förändring och minska ner på antalet. 

Lätt är det inte för jag är barnsligt förtjust i att gräva upp och kruka in växter jag lätt vill kunna sticka näsan i för att känna doften 

eller möta mer öga mot öga än vad jag gör med de som står 'markplanterade'.

I början på veckan var vi på landet och då passade jag på att gräva upp auriklerna som fått tillbringa vintern i grönsakslandet. Även ett par luktvioler som stod där fick följa med hem fast jag redan har ganska många i näshöjd.

Det blev, tror jag, 24 krukor med aurikler,

några av dem har redan knopp måste jag försvara mig med och 2 krukor med violer. Bland dem också många knoppar ;-))

Det där med förändring är inte lätt vare sig det gäller aurikler eller luktvioler. Alla är de ju så fina...

Temat i Blommig Fredag den här veckan är förändring och fler bidrag på temat hittar du här.

Trevlig helg!