I sista ögonblicket - goda grannar...

Det milda höstvädret har gjort att jag skjutit upp alla måstesakerinnanvintern, ja rent av tappat intresse för att vintra in trädgården. Trädgårdsmöblerna står fortfarande kvar ute och pelargonerna, de jag valt att spara, fick flytta inomhus i onsdags och först idag hamnade växterna, i alla fall de som sluppit undan komposten, under tak och där får de stå i skydd från väta tills kylan kommer innan de får flytta in till den mörka men frostfria källartillvaron.

I månadsskiftet oktober-november bjöd trädgården och naturen på så många vackra sistaögonblicketstunder. En dag under veckan som snart gått såg jag rodgersians  färgstarka blad genom källarfönstret och nästa dag när jag kom ut med kameran hade de ramlat av. Det känns som om nuet går extra fort precis nu.

Veckans tema i Blommig Fredag är goda grannar och nog finns det sådana i en trädgård även i november.

Vippvallmo och miscanthusgräs passar också i visset tillstånd väldigt bra ihop,

höstkrokusen står inte upprätt någon längre stund men den är fin även när den vilar sig mot timjanmattan

och den vitblommande tidlösan Colchicum autumnale 'Album' tillsammans med brons och kopparstarr mellan buxbomskloten tror jag just nu aldrig att jag kommer tröttna på.

Fler bidrag på temat hittar du här.

Trevlig helg!

På väg hem från Norrbotten, del 6 Hos Aino och George.

Nu är vi inte längre på väg norr ut utan på väg hem men inte kan man passera Piteå med omnejd utan att hälsa på trädgårdsvänner. 

Här är vi tillsammans med Berit hemma hos Aino och Georg.

Georg går under namnet 'hostamannen' bland oss trädgårdsamatörer i Bohuslän

och många, många olika sorters fina hostor finns i hans och Ainos trädgård.

Den här heter 'Foxfire Palm Sunday'. 
Numera vet jag att i deras trädgård finns inte bara en 'hostaman' utan även en 'hostakvinna'. Det är hon som pysslar om växterna och ser till att de trivs och har det bra.

Hos Aino och Georg såg vi för första gången en knölal. Här har jag lånat information av Helen.

Knölalen är ett litet träd som både min man och jag blev väldigt fascinerade av. I alla tre trädgårdarna som vi besökte i Piteåtrakten fanns en knölal och hade vi hittat någon att köpa hade det numera funnits en hos oss också.

Av Georg fick jag lära mig att ogräs och sådana växter som frösår sig lite ohejdat med ett lite finare ord kan kallas kompletteringsväxter.

Väl hemma igen insåg jag att jag är väldigt förtjust i 'ogräs' för till mina favoriter hör brunnävor och aklejor av olika slag, julrosor, lungört, daggkåpor och kopparstarr. Alla har de siktet inställt på att fylla trädgården med plantor av sin egen art så det gäller att klippa bort fröställningarna om det inte skall bli för många kompletteringsväxter i trädgården.

Resan norrut, del 5 Mot Tärendö

Efter besöket hos Monica i Nordingrå tog vi vägen till Sollefteå. Jag är inte bara trädgårdsintresserad utan jag tycker också mycket om fina textilier och ville så gärna besöka Textilarkivet när vi ändå var så nära. Ville se mer av Emma Wibergs damast och den knypplande spetsen från Ångermanland. Sedan körde vi mot Vilhelmina och därifrån blev det raka spåret, E45, mot Jokkmokk där vi gjorde ett stopp på Áttje museet innan vi fortsatte mot vårt mål, Tärendö. 

Så här långt norr ut hade vi aldrig varit tidigare och inte hade vi kunnat föreställa oss att det längs vägen från Sollefteå och till Tärendö fanns nästan bara skog och återigen skog. 
Under veckan där uppe blev det både turer till fots i naturen och med bil till olika sevärdheter. En av dagarna åkte vi till Kiruna och på väg dit besökte vi Jukkasjärvi. Av ishotellet såg vi av naturliga själ inte mycket men i kyrkan såg vi Bror Hjorts vackra altartavla och

visst var det en upplevelse att få se Kiruna och Lundbohmsgården

och det var väldigt intressant att se alla fotografier som fotografen Borg Mesch tagit när han vandrade runt i fjällvärlden under första halvan av 1900-talet

men den största behållningen var naturen och jag förälskade mig 

i myrarna, 

lingonmarkerna,

älvarna

och gammelskogen.

Knott fanns det fortfarande ganska mycket av men tack vare hattarna med myggnät klarade vi oss från att bli helt uppätna. 

Vi fick en helt underbar vecka i Tornedalen och många, många tack till Thore och Inga.