Är så glad i min nya trädgård

den jag köpte på loppis i söndags.

Allt man i växtväg kan drömma om finns i den och mellan vinterns rimfrostklädda träd och höstens stormar och färgsprakande löv

blommar snödroppar, liljor, rosor och mycket, mycket annat och dessutom hela tiden.

Nu har jag helt plötsligt en egen häger, en grön visserligen men det är ändå en häger, en önskebrunn, tror i alla fall att det är en sådan

och en stor damm där guldfiskar, svanar och näckrosor trivs. 

I dag hängde jag upp den och den är en handbroderad draperilängd från 1977. 

Önskar att jag visste mer om vem som broderat trädgården, 

K. Johansson säger inte särskilt mycket men broderiet lyser av glädje och skaparkraft. Bakgrunden är svart men ibland ser den nästan grå ut. Det beror på ljuset från fönstret. Trots att solen gått ner och markisen är nerdragen är ljuset nu i midsommartider svårt att stänga ute och skärpan var svår att ställa in, som ni ser.

Ni som följt min blogg vet att jag är förtjust i loppisar och textilier. Numera är det långt mellan loppisbesöken och då när det ibland blir av är det extra roligt att hitta en hel trädgård hängande på en galge. 

Nu är det återigen aklejatider.

Förra vinterns frösådder blommar för fullt i grönsakslandet.

Några av dem fick flytta hem tidigt i våras för att fylla hålrummen i rabatten

men de flesta står kvar och just nu känns den där lilla plätten som Paradiset här på Jorden.

Martin Kocks vackra ord om aklejan har jag tidigare haft med här på bloggen men de tål att upprepas.

'Akleja, vår frus handskar, angelika fin - och hjärtans fröjd, krusmynta mor Väna!

Mor Väna den bästa!

Blomman har dygder två gånger tolv, en för varje apostel och en för varje månad på året, den hjälper mot sjukdom, mot sorg och hjärtenöd, den har spirat upp i droppar utav oskyldigt blod, den har sugit jordens gift och alla svarta tankar och vänt gott och glädje alla ondskans tunga drömmar, Gud sände den att vara här en människornas hjälp.'

Nog sprider de glädje alltid fast de står på en så simpel plats som bland grönsakerna ;-))

Trevlig fortsättning på sommaren!

Sankta Brittas lök - Allium ursinum

När vi var på Kinnekulle för lite drygt tre veckor sedan blommade inte ramslöken men det gjorde den idag och det med besked. 

Hela marken var vitmålad och det tillsammans med doften tog andan ur både oss och andra besökare som vi mötte.

Nog har vi många duktiga trädgårdsmästare men det finns ingen som kan tävla med naturen själv.

I Stockholm och i Vetenskapsakademien hade det redan i början av 1700-talet talats om 'Sta Brittae lök', en lök som hade avskräckande effekt på mullvadar och som växte vid klostret i Vadstena. Den var orsaken till att  Linné besökte staden 1741 när han var på väg hem efter sin resa till Gotland. Han hade nog förväntat sig få se en mycket sällsynt växt men upptäckte att han redan på Gotland gjort bekantskap med den, den gotländska ramslöken.

Löken kallades allmänt för munklök eftersom den framförallt växte i klosterträdgårdarna. Idag har vi besökt Munkängarna strax söder om Hällekis på Kinnekulle. Misstänker starkt att namnen munklök och Munkängarna är förknippade med varandra. Den heliga Brigid eller Birgitta levde och verkade redan på ca 450-talet och det är troligen hon som gett namn åt löken 'Sankta Brittas lök'.

Letade i plantskolorna runt Lidköping efter inkrukad ramslök, för den hade passat fint på landet, men den var slutsåld överallt. Tyvärr!

Källa: Blomstervandringar av Harriet Hjort.

Vilken dag, solskensdag, vi haft. Kanske är det sommaren som äntligen är här?

En helg i nästan enbart trädgårdens tecken.

I går var det Trädgårdsamatörernas Dag och många trevliga besökare hittade hit till vår trädgård. 

Vi, både min man och jag, var ganska så trötta när klockan blev sju på kvällen och visningen var över för den här gången.

I dag har det varit växtmarknad i Regementsparken i Uddevalla.

Årets stora begivenhet när det gäller växtmarknader i vår krets, tycker jag. Alltid lika roligt, alltid många försäljare (i dag 41 st) och alltid många besökare. Skönt att det var uppehåll hela tiden. Blåsten och kylan var lättare att stå ut med än ett regn en sådan här dag. 

I går

var de nya borden till växthuset klara och då fick både pelargonerna och ett par köldpinade tomatplantor flytta in.

Sedan den 15 april har mina pelargoner stått ute i både blåst, nästan storm ibland och kyla, för våren har varit kall här i Bohuslän. Ett par, tre gånger har jag under dessa nästan sju veckor täckt dem med säckväv och fiberduk på grund av risk för nattfrost.

Några av pelargonerna har under tiden givit upp men de flesta har klarat sig även om de just nu ser både nakna och spretiga ut. 

Anledningen till att de fått stå ute är att jag inte kunde bli av med de vita flygarna men nu hoppas jag verkligen att omplanteringen, blåsten, regnet och den kalla våren fått mjöllössen att ge upp.

Misstänker att det dröjer innan plantorna vågar visa några blomknoppar men den som väntar på något gott..... 

Ulla, Lisa och Signe, tre formgivare.

För fyra, kanske fem, år sedan hade jag den i mitt tycke stora lyckan att på ett lotteri på en STA-träff i Uddevalla vinna boken Leva med Trädgård av Ulla Molin.

Innan dess hade jag vid ett flertal tillfällen lånat den på biblioteket så plommonlunden,

fågelbadet, krukorna och den vackra stenläggningen var jag redan bekant med när jag i lördags äntligen fick möjlighet att se allt detta med egna ögon. Det blev ett slags igenkännande fast jag aldrig tidigare besökt trädgården i verkligheten.

Att sudda ut gränserna mellan ute och inne var enligt William Morris och Arts and Crafts-rörelsen viktigt och det var det även enligt Ulla Molin.

Stenläggningen, tegelkubben, av Karin Björquist för Gustavsberg, den jag bara sett i böcker och tidningar kunde jag fotografera 

och det kunde jag med de keramiska lådorna också.

Det är Lisa Bauer som gjort alla illustrationerna i Ullas bok Leva med trädgård och tillsammans har de givit ut en idébok om krukor, korgar, brickor, blomsterbord, fönsterbänkar och växtrum. Deras samarbete varade under många, många, år så det finns säkert fler böcker som jag inte känner till.

Lisa Bauers glasskålar för Kosta Boda, designade av Sigurd Persson, fastnade vi för redan i början på 1970-talet men då var de ekonomiskt olösliga för ett par som levde på studielån.

Enligt Wikipedia var Lisa en kunnig iakttagare och en intresserad botanist. Att hon kände till både blommornas växtsätt och dess uttryck syns i hennes linjetunna, mjuka och böljade blommor som växte fram över glasytan. 

Signe, den tredje kvinnan i rubriken är Signe Persson Melin. Hennes eternitkrukor har jag också bara sett på bild.

Om den här krukan är formgiven av Signe vet jag inte men liten och anspråkslös stod den där fylld med myskmadra. Mer om Signe hittar du här.

Tre kvinnor som kunde och kan skapa. 

Till sist en kommentar från en av krukbildstexterna i boken Leva med trädgård. 'I stället för allt elände om ser dagens ljus.'