Färgstarkt avsked.

Nu är det snart slut på den gröna delen av året, i alla fall om man bortser från barrväxter och rododendron och många buskar och träd gör en färgstark sorti.

Vackrast just nu tycker jag Callicarpa bodinieri var giraldii 'Profusion' glasbärsbusken är och

Euonymus oxyphyllus, bollbenveden, kommer som god två.

Nu när det mesta vissnat ner i trädgården njuter man av det lilla. 

Det behövs inte ett helt fång rosor

eller en klätterställning full med blå stormhattsblommor. 
Nog räcker det gott med en eller två.

Sommarens projekt

är veckans tema i Blooming Friday. Fler bidrag hittar du här.

Vi har egentligen aldrig några direkta trädgårdsprojekt under sommaren bortsett från krukvattning och lite gräsklippning för efter midsommar 'stänger' vi trädgården och drar till landet. Där har vi sedan några år ett både kärt och roligt projekt som pågår från tidig vår till sen höst. Det projektet heter blom, grönsaks och potatisland och det blir bara roligare och roligare ju mer vi håller på. 

Känslan när jag en tidig sommarmorgonen eller förmiddag kan öppna grinden till buren och gå där i gången i grönsakslandet för att bestämma vad som skall bli dagens lunch eller middag är för mig obeskrivbar. Underbart att varken rådjur eller älgar kan lägga sig i och ha synpunkter. Lukten, synen och känslan av att själv kunna skörda det man skall äta tror jag måste upplevas i verkligheten för att kunna förstås. 

Egenodlat, närodlat och ekologiskt har tyvärr sällan stor betydelse, oftast är det viktigaste när det gäller mat att den är billig.

Under försommaren köpte jag en kruka med krasseplantor som jag planterade ut längs gången i grönsakslandet. Just då drömde jag om Monets trädgård så som den såg ut i de böcker jag läst. Att vår lilla gång i grönsakslandet bara är en bråkdel av Monets gång i Giverny var mer än bortglömd. 

Krassen har under sensommaren svämmat över alla breddar men nu är den nergrävd bland gödsel och vitlök och idag bestämde vi - aldrig mer.

I höstas gödslades det ordentligt med hästgödsel och det gav resultat. Aldrig tidigare har det växt som denna sommar. Varken kålrabbi, svartrötter, palsternackor eller persiljerötter har tidigare varit lika stora som i år. Ännu har vi mycket kvar att skörda när det gäller rotfrukter och sallad men luktärter och ringblommor plockade jag nog säsongens sista buketter av idag.

Idag planterades också vitlöken, den som skall ge skörd nästa sommar. En del fröer för kommande fägring, luktärter, zinnea i olika färger, solrosor och bönor som kan bli ca 50 cm långa är redan inköpta. De ´hittade´ jag på en plantskola i Spanien för drygt en vecka sedan. Bönorna verkar mer än spännande. Massor av fröer i påsarna till en bråkdel av kostnaden här i Sverige, men när det gäller mat behöver ju inte allt vara gratis ..... ;-))

Här hemma i trädgården har vi dragit igång höstens projekt men det får jag återkomma till en annan gång.

Trevlig helg!

Brunt, grönt och vitt

För några år sedan grävde jag bort strandirisarna mellan buxbomskloten och planterade brons och kopparstarr istället. Mellan gräsplantorna satte jag vitblommande tidlösa, Colchicum autumnale 'Album'.

I höst är den kombinationen riktigt fin. Gröna klot, ruffsigt brunt gräs och vita krokuslika blommor med divalater. 

Colchicum autumnale 'Alboplenum' trodde jag hade försvunnit från trädgården men i går hittade jag en enda blomma. 

Hoppas löken växer till och förökar sig för nog är den fin, eller hur? 

Minimalism

är inget jag varken strävar efter eller tycker särskilt mycket om vare sig i inredning eller vardagsliv för jag gillar prylar, är förälskad i 50-60 tals porslin och tycker mycket om möbler och textilier från samma tid men när det gäller trädgård önskar jag ganska ofta att jag haft både synsättet och själva känslan för att minimera och se möjligheterna i det enkla och avskalade. 

När vi i tisdags besökte Alhambra var det just det enkla jag fastnade för och förälskade mig i. 

Dessa vackra krukor skulle jag gärna ha många av i trädgården. Kanske finns de att köpa även här i Sverige???

Idag har vi börjat gräva bort både dagliljor och hostor för att ge plats åt azaleor, några pioner och tåliga marktäckare. 

Växter som klarar sig i många år med minimal skötsel, hoppas jag just nu i alla fall ....

Vårfrestelser

är denna veckas tema i Blooming Friday. Fler bidrag hittar du här.

När alens grenar, knoppar och kottar lyser i lila, då är våren på gång, tycker jag.

Kanske har de tidigaste snödropparna hunnit skjuta upp sina gröna spjut men det är inte säkert för alen är tidigt ute och det är så gott som omöjligt att låta bli att plocka med sig lite av dess lilaskimrande kvistar när man ändå är ute och går. I en vas utan vatten håller de både färg och form väldigt länge. 

Lika omöjligt är det att i januari låta bli att leta snödroppstecken när man tar sin dagliga runda i trädgården. Det jublas i hjärtat och vårskriket är nära när jag ser att någon eller några ’borrat’ sig upp genom snön och står där i en egen grop och lyser med sina gröna blad mot allt det vita. Här på fotot har snön försvunnit för länge sedan och både snödroppar och julrosor står i full blom. 

Visst är jag glad, väldigt glad, i snödroppar, varför vet jag inte men den ena inte är den andra lik. Det finns de som blommar tidigt och andra som väntar länge innan de ens visar att de finns där i jorden.

Några har stora, riktigt stora droppar, andra är dubbla, har gröna fläckar på kalkbladen eller

hänger och dinglar extra vackert.  

Frestelserna när det gäller växter är alltid många men för mig är det som ni nog vet vid det här laget de vårblommande perennerna som frestar mest.

När snödropparna gjort sitt har julrosorna slagit ut och nunneört,

blåsippor

o

och luktvioler målar marken i rosa, vitt och blått.

En liten brasklapp - hösten är fin den också, men våren doftar mycket mer.

Trevlig helg!