Minimalism

är inget jag varken strävar efter eller tycker särskilt mycket om vare sig i inredning eller vardagsliv för jag gillar prylar, är förälskad i 50-60 tals porslin och tycker mycket om möbler och textilier från samma tid men när det gäller trädgård önskar jag ganska ofta att jag haft både synsättet och själva känslan för att minimera och se möjligheterna i det enkla och avskalade. 

När vi i tisdags besökte Alhambra var det just det enkla jag fastnade för och förälskade mig i. 

Dessa vackra krukor skulle jag gärna ha många av i trädgården. Kanske finns de att köpa även här i Sverige???

Idag har vi börjat gräva bort både dagliljor och hostor för att ge plats åt azaleor, några pioner och tåliga marktäckare. 

Växter som klarar sig i många år med minimal skötsel, hoppas jag just nu i alla fall ....

Vårfrestelser

är denna veckas tema i Blooming Friday. Fler bidrag hittar du här.

När alens grenar, knoppar och kottar lyser i lila, då är våren på gång, tycker jag.

Kanske har de tidigaste snödropparna hunnit skjuta upp sina gröna spjut men det är inte säkert för alen är tidigt ute och det är så gott som omöjligt att låta bli att plocka med sig lite av dess lilaskimrande kvistar när man ändå är ute och går. I en vas utan vatten håller de både färg och form väldigt länge. 

Lika omöjligt är det att i januari låta bli att leta snödroppstecken när man tar sin dagliga runda i trädgården. Det jublas i hjärtat och vårskriket är nära när jag ser att någon eller några ’borrat’ sig upp genom snön och står där i en egen grop och lyser med sina gröna blad mot allt det vita. Här på fotot har snön försvunnit för länge sedan och både snödroppar och julrosor står i full blom. 

Visst är jag glad, väldigt glad, i snödroppar, varför vet jag inte men den ena inte är den andra lik. Det finns de som blommar tidigt och andra som väntar länge innan de ens visar att de finns där i jorden.

Några har stora, riktigt stora droppar, andra är dubbla, har gröna fläckar på kalkbladen eller

hänger och dinglar extra vackert.  

Frestelserna när det gäller växter är alltid många men för mig är det som ni nog vet vid det här laget de vårblommande perennerna som frestar mest.

När snödropparna gjort sitt har julrosorna slagit ut och nunneört,

blåsippor

o

och luktvioler målar marken i rosa, vitt och blått.

En liten brasklapp - hösten är fin den också, men våren doftar mycket mer.

Trevlig helg!

Nu blommar tidlösan,

några har t.o.m. hunnit blomma över medan andra blommar som både bäst och finast.

Dess gröna blad, de som man under sommaren dras med väldigt länge, är både avskräckande och fula.

Nu i september när blommorna står där och lyser i lila eller vitt är de där skräpiga bladen glömda. 
Nog är det tur att minnet är kort ibland.

Med ren vilja och ett par alvedon

fick vi gjort några av de vandringar vi tänkt oss trots att vi var förkylda. Solen sken, löven glittrade som guld och marken lyste röd.

Septembers brinnande glas –

då allt tycks på väg

att bli sig självt igen,
i renaste samklang med annat.

Det finns en brygga

också i paradoxens inre,

en jämvikt mellan världars

alla skal och djup –

all död, all natt, plötsligt

här; i det flödande barnaljuset.

I universums hånfulla glipa

finns varken glipa eller hån,

bara en klarhet som står sval i luften:

Så lätt att låta sig bli genomlyst.

Septembers blödande blå –

då varje tal kan delas

och varje splittring

helas, i transparens, i vila.

Det finns balans i skräcken även

för ändlöshetens tomma rymd,

även där en fråga

mild som sädens doft –

argument, tanke eller

stoft, början och slut –

det höga och låga vill ut

ur tiden och själv ge svar:

En människa är sitt eget barn, sin egen far!

Se, vid brunnen står ängsklockan ännu kvar!

Höstens ljus av Jacques Werup

Två gröna och långa

slangar hade jag till hjälp för att hålla växterna vid liv i trädgården. Själva njöt vi i fulla drag av sol, bad och sköna kvällar men växterna slokade och krukorna torkade ut bara jag vände ryggen till. Veckans tema i Blooming Friday är sommarplåga och för växterna var värmen den här sommaren en stor sådan. 

Det gick som en lättnadens suck genom trädgården när det första regnet äntligen kom. Men vi, vi som blivit bortskämda, saknade värmen och de sköna kvällarna.

Trevlig helg!

Högresta och lysande

står de och skiner ikapp med solen.

Älskar att kunna plocka stora buketter. 

De första gångerna jag sådde solrosor, sådde jag direkt på friland och inte kunde jag då plocka några buketter inte. Det var inte många frön som grodde och de som gjorde det blev till snigelmat. Numera sår jag i krukor i växthuset för att ha små plantor att sätta ut och det ger ett lyckat resultat.

Under senare år har jorden fått mycket tillskott av både hästgödsel och kompost och det är säkert minst lika viktiga faktorer som att i förväg driva upp små plantor.

Den röda/rödsvarta solrosen är framavlad och det är säkert därför som den inte är fröäkta.

Snygg är den i alla fall!

Premiär

är höstens första tema i Blooming Friday. Väldigt roligt att Heléna fortsätter att sköta administrationen och ger oss nya temaord.

Så mycket premiärer, och då tänker jag på växter som aldrig blommat tidigare, har jag inte haft i trädgården den här sommaren. Den enda jag kan komma på som blommade för första gången är krolliljan, Lilium martagon ’Norrland’. 

Knopparna kom jag ihåg att fotografera men sedan kom värmen och jag var bara hemma och sprang runt med vattenslangen några gånger i veckan. Visst såg jag den blomma alltid när jag sprang där, så en ’Norrland’ vet jag att det är. Nog hade det varit roligt att veta mer om den. Varför den heter 'Norrland' kan jag gissa mig till men varifrån, från vems trädgård kommer den ursprungligen?

Så här ser den ut när den blommar och blommade så här fint gjorde den i Bittes trädgård förra sommaren.

Trevlig helg!