är veckans tema i TrädgårdsFägring och det första jag tänkte på när jag läste det hade inte alls med trädgård att göra utan Covid 19. Ser verkligen fram mot att slippa hålla mig undan, kunna låta bli att handla så mycket som möjligt på nätet och få träffa både barn, barnbarn och goda vänner utan restriktioner.
Att hålla sig undan är en uppmaningen vi i stort sett följt sedan tidig vår 2020 även om vi har firat både barnens och barnbarnens födelsedagar ute.
Vi har cyklat,
vandrat
och bara haft lite, lite fester tillsammans med goda vänner, men då varit noga med avstånden.
Nu hoppas jag på att vi snart kan slå klackarna i taket och återigen festa, fira och kramas när den här smittan är under kontroll med hjälp av vaccin.
Tid är en färskvara, nu är nu, så begreppet 'som vanligt' tycker jag egentligen inte finns för ingen dag är den andra lik. Här längtar jag efter att få träffa både familj och gamla vänner, göra nya bekantskaper, besöka loppisar, uppleva för mig nya trädgårdar och på en växtmarknad falla för någon kinkig men vacker växt som troligen inte överlever ens första vintern i vår trädgård.
Under många år provade jag att så olika sorters sockerärter men numera sår jag bara den gamla beprövade sorten 'Norli' istället för t.ex en med brunlila baljor som jag inte ens minns namnet på, trots att den var vackrare. Att jag gör så beror enbart på att jag nu vet att 'Norli' ger godare ärtbaljor än de där brunlila som i mitt tycke var smaklösa och träiga, men det finns fortfarande många fler sorter att testodla om lusten infinner sig, så nog kan någon sockerärt som är godare än 'Norli' dyka upp. Det gäller bara för mig att trots den här erfarenhet våga välja något nytt och oprövat. Enligt Johnny Andreasson i boken Runåbergs fröer kan inga sockerärter mäta sig med 'Engelsk Sabel'. Kanske något att våga sig på? Visst är det bra med tips!
Läste i en bok för bara någon vecka sedan, vilken minns jag inte just nu, att ju äldre vi blir desto mer enkelriktat blir vårt tänkande eftersom tankarna selekterar och väljer sånt vi tidigare valt och är bekväma med och därför förstärks ofta våra gamla tankar istället för att vi tar till oss nya. Några förändringar blir det då sällan eller aldrig. Vi bara hamrar vidare på samma spik.
Vill gärna att livet skall vara en blandning av både gammalt och nytt hamrande men trots det händer det ganska ofta nu för tiden att jag undrar vad det är som katten, den vi inte har, släpat in när jag läser eller ser nyheterna och då undrar vart både erfarenheten, sansen och balansen tagit vägen för jag ser den inte längre.
Snön är borta här hos oss, den försvann idag i regnet och julrosornas knoppar och snödropparna stäcker återigen på sig. Är så glad över att ha en trädgård, även om det är en lite en, inte minst i dessa tider, men börjar ändå så smått drömma om en ny snödroppsresa 2022.
Kanske kan vi då återigen få träffa Sir Henry Elwes, vars farfars far Henry John Elwes 1874 fann en högväxt och storblommig snödroppe under sin resa i Turkiet. En snödroppe som fått namnet Galanthus elwesii och som nu växer i mängder på familjegodset Colesbourne Garden.
Kanske beror mina tankar på att jag på grund av ålder är enkelriktad eller så är det den där j..la katten som bara ställer till det?
Länkar till TrädgårdsFägring och önskar
fortsatt fin vinter!
