Visar inlägg med etikett ohyra Helleborus. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett ohyra Helleborus. Visa alla inlägg

fredag 4 januari 2019

Drömmar


är denna veckans tema i TrädgårdsFägring och för mig nu i början av januari är drömmar = trädgårdsdrömmar. Det behövdes bara lite sol, blå himmel, en utslagen julros och många knoppar på buskar och träd så här på årets fjärde dag 



för att jag i min fantasi skulle se en prunkande trädgård framför mig. En trädgård som i verkligheten aldrig riktigt vill bli lika överdådigt blomrik som i drömmarna men eftersom det bara är i drömmarna den finns, drömträdgården med ett överflöd av blommor, dofter och ljumma kvällar så gäller det att just nu njuta så mycket som möjligt. 



Clematis montana 'Alba' har knoppar som försiktigt börjat visa lite grönt och nu mer än hoppas jag att den klarar vintern och kommer med massor av vita blommor tidigt i maj. Blir det riktigt kallt skall jag täcka den med löv och granris. Första försöket med Clematis montana gjorde vi när trädgården var ny. Då hamnade klematisen i ett smalt hål rakt ner i blåleran och jag tror, så här i efterhand, att den gav upp redan när den såg vilka förutsättningar vi gett den. Denna gången, nästan 40 år senare, har vi grävt en rejäl grop en bra bit från trädstammen och blandat befintlig jord med kompost, barkmull och benmjöl. 

Alla snödroppar som nu börjat sticka upp sina gröna spjut och  



julrosornas och magnoliornas knoppar får mig att tro att drömmen, den där ouppnåbara trädgårdsdrömmen, ändå kanske kan gå i uppfyllelse.


Magnolian 'Rose Marie' x 'Goldcup' har aldrig tidigare haft lika många knoppar som nu och slår alla ut kommer det numera 5-6 m höga och 10 år gamla trädet att få oss att tro på Paradiset.




Av de magnolior jag träffat på har 'Rose Marie' x 'Goldcup' de allra vackraste blommorna både när det gäller form och färg, men obs! jag har inte särskilt många att jämföra med.

Här har rosorna ännu inte släppt sina gröna blad, illavarslande kanske om det blir riktigt kallt men hoppfullt idag när jag gick trädgårdsrundan. 



Ser framför mig hur tre av de austinrosor vi har som klätterrosor här i trädgården i början av juli dignar av blommor som doftar och som sedan när de börjar vissna täcker plattgången med sina kronblad. Vadar numera hellre i rosenblad än i snö.



'Dark Lady', ingen klätterros om jag minns rätt men den kanske kan bli?




'James Galway', både klättrar och remonterar.



'Queen of Sweden' heller ingen klätterros, men det vet den inte om




 och det gör inte heller 'Charles Austin'.



Klätterrosen 'Wrams Gunnarstorp' fick jag som liten stickling från Monica och Göran för 8 år sedan. Numera täcker den in stora delar av armeringsmattan längs källargången på landet. Den blommar bara en gång men när den gör det då har drömmen om doft och överdådig blomning gått i uppfyllelse.

Alla bakslag och missöden i grönsakslandet är glömda och det är svartfläckssjuka, 



rosrost, mjöldagg, löss, sniglar och torka också. Inte skall man oroa sig inte, för då får man uppleva motgångarna fler än en gång och har man riktig otur blir det många gånger.

Nu har vi ett nytt och helt underbart trädgårdsår framför oss!

God Fortsättning på 2019!