Visar inlägg med etikett Rost. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Rost. Visa alla inlägg

onsdag 22 november 2023

De fallna löven

i alla fall de som hamnade på gräsmattan, har krattats upp och fått flytta till grönsakslandet. Perfekta som täckning för att hindra fröogräset från att gro, tycker jag. 

På landet har jag rensat bergen från lite lav och mossa. 

Båda har blivit till vintertäckning i krukor med nedvissnade perenner och som juldekoration under de lite gulnade smågranarna som överlevt flera sommarhalvår bakom garaget. Glad över att de är i livet och att jag, lat som jag blivit, bara kan flytta fram dem när advent närmar sig.

Med åren har jag också mer och mer börjat uppskatta växter som klarar ett liv ute i krukor även vintertid och till dem hör skuggbräckan. Både den grönbladiga och den brokbladiga, Saxifraga urbium ‘Aureopunctata’ tål kylan och står gröna hela vintern även i sina krukor här på Västkusten. Själv tycker jag de även är helt perfekta som 'underplantering' till krukodlade barrväxter och små träd.

Vann en liten gran på ett STA-lotteri för många år sedan. Grävde ner den på landet och glömde sedan bort den. Som liten försvann den bland allt långt gräs men för ett par år sedan dök den plötsligt upp igen när de gula nyskotten slog ut. Den hade hamnat på helt fel plats men nu är den uppgrävd och krukplanterad. Hoppas den kommer att klara många år i krukan och bjuda på trädgårdsglädje med sina gula nyskott i maj och som juldekoration i december. Försökt hittat namnet på den men inte lyckats. Varit slarvig med namnetiketten men vet att den lilla plantan jag vann kom från Dalsland.

Under hösten föll jag för en liten gran som aldrig kommer att barra men som med tiden kommer att bli vackert roströd. Just nu står den vid entrén men sommartid kanske också den hamnar bakom garaget.

Ännu har vi inte vinter här hos oss så jag önskar fortsatt fin höst!


tisdag 20 december 2022

Snart midvinter och julen står för dörren.

De sista grönsakerna skördades för ett par veckor sedan och smått okunnig som jag är blev förvåningen stor när jag såg att en del av grönkålsplantorna frusit medan andra klarat frosten fint. Dags att inventera frökorgen och både ta reda på vad det var för sorter jag sådde i våras och se vad som skall köpas in i fröväg inför nästa säsong, den som väntar runt hörnet när jul och nyår är över för den här gången.

Här har 'garagetomten' varit i farten. Misstänker att han vet att jag är väldigt förtjust i rostiga saker att ha i trädgården. Tycker de både smyger och smälter in i grönskan utan att vare sig ta för stor 'plats' eller uppmärksamhet från växterna, i alla fall inte under växtsäsongen. Vintertid händer det ibland att jag tycker vi är omgivna av en massa skrot, men vintern är oftast inte särskilt lång här på Västkusten, som tur är.

I början av december stod det där våningsfat i plåt som jag önskat, ett fat att ha ute året runt, för att kunna pynta med säsongens växter, på köksbordet och i morse när jag tittade ut genom köksfönstret fick jag se fågelbordet jag länge haft på önskelistan. 

Ett plagiat visserligen men det är bara för eget bruk. Det är ganska många år sedan jag såg det där fågelhuset för första gången på nätet och när vi besökte Skåne för ett par, kanske tre år sedan dök det upp i verkligheten. Att det inte blev något köp den gången berodde på att stången inte gick att ta bort från själva huset så det rymdes inte i bilen.

Rött är ingen färg jag väljer att ha på blommor vare sig i trädgården, bortsett från sommartulpanen Tulipa sprengeri, eller på julblommorna inomhus. Gissar att det var därför jag föll för den här amaryllisen, Hippeastrum 'Evergreen'.

Men fler undantag finns. De där gamla röda trääpplena från hemslöjden passar, trots att jag inte gillar rött, helt perfekt att hänga i tallarna som står på trappen.


Nog är det tur att man kan tänka om ibland ;-))

Länkar till TrädgårdsFägring

onsdag 29 september 2021

En skog av pinnar - En knyckt idé.

Tillsammans med goda vänner tillbringade vi under mitten av september en dryg vecka på Gotland, men det vet ni ju egentligen redan. En tur som bjöd på mycket blåst, en dag med regn, en dag med strålande sol, fina cykelturer och tre inspirerande trädgårdsbesök. Två i privatträdgårdar och en i Visbys botaniska trädgård.

Många nya trädgårdsidéer fick vi och idag har vi realiserat en av dem. Knyckt rakt av från Gunilla och Tore Bremers konstnärligt skapade trädgård 


har vi senaste veckan samlat på oss platta stenar som idag fick hål och hamnade på rostiga järnpinnar. 



Nu svävar de där stenarna över skogsaster, flox, stormhatt och silverax.


Så härligt att nya trädgårdsbesök även ger oss som är 70+ både idéer och ny inspiration. Eller hur?

Länge leve livet!

måndag 8 februari 2021

Äntligen vinter!

Även vi här på Västkusten har återigen fått vinter. Det är några år sedan sist, hur många minns jag inte, som snön låg som ett mjukt täcke över trädgården.

Nu ligger den där i alla fall över vårblommorna som visade upp sig för drygt en vecka sedan och det enda som sticker upp ur snön förutom buskar, träd, visset gräs och det vintergröna är de rostiga trädgårdsprylarna vi har i trädgården. Just nu tar de stor plats men i april-maj har de 'gömt' sig igen.

Pelargonerna, de vild, de få jag har kvar, har kommit med nya ljusgröna blad och de gläder mig så fort jag ser dem, inte minst när solen skiner. Numera behövs det som tur är inte många för att den där glädjen skall infinna sig. När vintern är över skall de få ny jord och en plats i växthuset.

Här tränar jag på att bara ta dagarna som de kommer även om det ibland är mer än tråkigt och hoppas på att snart få det där vaccinet som ännu inte lyckats hitta hit trots alla försäkringar och löften. Men jag njuter av solen och vintern, stickar och lyssna på böcker.

Just nu lyssnar jag på Renegater av Klas Östergren och idag dök dessa ord upp.

'Vintern är en trädgårds bästa tid. Allt är dolt. Allt är möjligt. Inget att slita upp eller gräva ner. Det räcker med närvaro.'

Veckans tema i TrädgårdsFägring är 'att se bortom vintern' och det vill jag egentligen inte göra, dit kommer vi tids nog ändå, men när jag fick se stolarna maken kom hem med idag 

såg jag kommande vår och sommar framför mig utan att behöva känna dåligt samvete och med stolar att våga sitta på och inte kalla skulpturer på grund av all rost. De har blästrats, galvats och står nu utanför rumsfönstret och lyser innan vidare transport till landet. Den där ljusa silvergrå färgen kommer så småningom att mörkna till en mer mattgrå och jag behöver inte en enda gång till i mitt liv ens tänka på vare sig målning 

eller skylla på trädgårdsskulpturer.

Nog gäller det att ta vara på nuet och njuta. Inte minst nu när vi har en underbar vinter.

Fortsatt trevlig vecka!

måndag 21 september 2020

Vill inte

men vad hjälper det.

Hösten är ju här i alla fall. Kalla dimmiga mornar, soliga och varma dagar,


ibland lite regn, fina cykelturer, givande svamprundor, 


sköna promenader med hunden Greta och hennes matte och njutbara stunder i både grönsaksland 


och trädgården här hemma. Egentligen, om jag bara tänker efter, är hösten riktigt härlig trots mörkret som bara kommer tidigare och tidigare.


Så fina tomater som i år, odlade på friland i vårt grönsaksland, har vi aldrig fått tidigare och fortfarande finns halvmogna att skörda. Väl inomhus i värmen mognar de snabbt.


Egentligen är jag mest förtjust i blåblommande växter under hösten. De blå blommorna passar så fint tillsammans med allt brunfärgat men här i trädgården är det nu framför allt rosalila färger på det som blommar. Inte fel det heller för kombinationen av lila, brunt och rött är svårt att tävla mot.


Rosablommande klätterstormhatt.

Vajande gräs och vackert höstfärgade löv.



Prydnadspumpor och prydnadsäpplen, en fin kombination.



Tidlösornas tid är nu och fina är de också.


Nävan 'Rosanne' en långblommare som fortfarande blommar rikligt och dess blommor passar alltid in i trädgården oavsett om det är sommar eller höst.

När jag för många år sedan blev trädgårdsintresserad visste jag inget om vare sig buskar, träd, vacker höstfärg, fina frukter 


eller perenner som blommar tills frosten tar dem. Lite har jag under åren lärt mig men mycket återstår om nu bara lusten finns med.

Länkar till TrädgårdsFägring.

Fortsatt fin september!

söndag 29 mars 2020

Detaljerna som gjorde helheten


är veckans tema i TrädgårdsFägring och detta är mitt bidrag.

Att ha blicken, seendet och det där som gör att man kan se i stort, se bortom det som är trendigt när det gäller trädgård och inredning och både kan se tillbaka och in i framtiden är, tycker jag, grunden för det mesta när det gäller både hem, odlande, trädgård och själva livet. Att inte ha den där kortsiktiga blicken som enbart ser vad alla andra vill att man just nu skall se, inte minst butiker och s.k trendsättare, är få förunnat. Direkt när jag läste veckans tema kände jag för att lyfta fram några personer som jag tycker gjort stort både avtryck och intryck när det gäller detaljer och helheter under 19 och 2000-talet.

Emma Lundberg



hon hämtade inspiration från sin barndoms skånska trädgårdar och från den engelska Arts and Crafts-rörelsens trädgårdskonst. I sin trädgård förenade hon konstnärens form med trädgårdsmästarens hantverk. Carl Lundberg, hennes man, reste mycket i tjänsten som säljare av NK:s möbler så hon var (blev) den som tillsammans med barnen satte sin prägel på trädgården. Hon var en kvinna som under 1900-talets början hämtade många idéer från bl.a Ellen Key och William Morris.
Hittade denna sida på nätet och jag kan inte låta bli att visa den. http://www.tradgardsvagen.nu/2017/03/10/blommig-fredag-tradgardsminne/

Estrid Ericson, 'för henne som Svenskt Tenns grundare handlade det goda livet inte bara om lyx och exklusivitet, utan lika mycket om eftertänksamhet och utsökthet. Oförskräckt blandade hon högt med lågt och gammalt med nytt.' lånat från https://www.svenskttenn.se/sv/magasin/estrid-ericson-stilsakra-start/
Visst, Firma Svenskt Tenn står för dyr exklusivitet, men seendet och den där blicken in i framtiden finns där oavsett priserna eller är det så att den där blicken finns där på grund av just dem?
Det finns i alla fall inga likhetstecken mellan dyrbart och utsökt. Det där vackra hittar vi gratis i naturen nästan varje dag och ibland på loppis, om vi har tur.

Göteborgs  Botaniska Trädgård har under många år specialiserat sig på att odla lök- och knölväxter som samlats in från alla världsdelar. Idag finns där en mycket stor och värdefull samling som ständigt växer tack vare fröbyten och nya insamlingsresor.
Under våren kan du se delar av den här samlingen i Lökträdgården och Klippträdgården. Annars befinner sig stora delar av den bakom kulisserna.

Göteborgs Botaniska Trädgård bjuder året runt på vackra både detaljer och helheter.

Hannu Sarenström, 

en man som utan större trädgårdskunskap från början, skaffade sig den och lyckades förföra många av oss trädgårdsnördar med både mat och trädgårdsinredning. Är så glad att jag för några år sedan tillsammans med goda vänner besökte Kinnekulle och lagade mat 





och inte minst i böckerna

Sommarkalas

och Vårkänning. 




Hildasholm, är läkaren och författaren Axel Munthes bröllopsgåva till sin fru Hilda Pennington Mellor. 



Huset byggdes 1910 i Leksand och där finns fortfarande inredningen från familjens liv i huset bevarad. Alla rum i trädgården är symmetriska i sin grundform, men sinsemellan mycket olika och inom sina ramar ganska fritt planterade. 




Man hittar inga exklusiva växter utan samma anspråkslösa och vardagliga blommor som vid andra hus i trakten:  så som höstrudbeckia, luktpion, riddarsporre, fingerborgsblomma, daglilja och kirskål i massor. 



Föll extra mycket för hur trädgårdsmästarna på Hildasholm införlivat kirskålen i trädgården istället för att försöka rensa bort den.

Karin Larsson, Karins kreativa förmåga och personliga stilkänsla är också en mycket viktig del i Carl Larssons konstnärskap. 




Den djärva inredningen, de moderna textilierna, de rustika möblerna – som hon själv ofta designade. Man kan säga att hennes och Carls konstnärskap levde i stark symbios – hon skapade hemmet som han avbildade. Tillsammans skapade de motiven och stilen som har kommit att prägla bilden av Sverige under 1900-talet och som älskats och fortfarande älskas världen över.



Lisbet och Gocken Jobs var systrar och konstnärer med keramik och textil som verksamhetsområde. Deras sätt att teckna blommor är mycket likartat och det kan vara svårt att skilja deras arbeten från varandra. 

Inspirationen till systrarnas yrkesval kom bland annat från modern Elisabet Wisén-Jobs, som broderade blommor med silke och ull direkt på linne. 



Lisbet och Gocken utbildade sig till keramiker på Tekniska skolan i Stockholm och kom sedan att följas åt under hela sin konstnärliga gärning. De arbetade sida vid sida i samma ateljé som två självständiga konstnärer. Deras verk ligger ibland varandra så nära formmässigt att de kan vara svåra att skiljas åt också för ett tränat öga.

Signe Persson Melin och Ulla Molin arbetade under många år tillsammans och hade en långvarig vänskap som sträckte sig över nära fem decennier, fram tills dess att Ulla avled 1997, 87 år gammal. En vänskap man kan se spår av både i Ulla Molins bok Leva med Trädgård och Signe Persson Melins vackra krukor i keramik och återvunnen sandgjuten aluminium för Byarums Bruk. Gråsippa har blivit en riktig klassiker. 



Signe Persson Melin berättar : – Vi lärde känna varandra när Ulla bodde i Stockholm och var chefredaktör för tidskriften Hem i Sverige. Någon gång i mitten av 1950-talet skickade hon en journalist till Malmö för att intervjua mig och skriva en artikel till tidskriften. När hon läste artikeln blev hon nyfiken på mitt arbete och åkte ned för att träffa mig och få lära sig mer om min formgivning. Se bild ovan, till höger.

Ulla Molin vars trädgård i Höganäs blev byggnadsminnesförklarad 2010 (en av totalt tre privata trädgårdar i Sverige). 



"Att sudda ut gränserna mellan ute och inne, marktäckande växter, rumsskapande i trädgården, formklippta växter samt funktion och estetik var ledande i hennes filosofi"  var några av motiv för byggnadsminnesförklaringen. 






Ulla Molins trädgård har synnerligen höga kulturhistoriska värden kopplade till: att den berättar om det sena 1900-talets trädgårdar och om Ulla Molin, som en stilbildare inom svensk trädgårdskonst. Den välbevarade karaktären där den ursprungliga utformningen med en trädgård indelad i olika rum och det genomtänkta växtmaterialet har behållits och att den speglar ett intresse-och verksamhetsområde där yrkeskvinnor kom att ta en ny roll vid mitten av 1900-talet.

Tage Andersens Gunillaberg 


är som att kliva in i en ny värld. Ur den täta småländska skogen uppenbarar sig öppna fält med både får, kvigor och tjurar. Fält som ramas in av vackra, ibland flätade gärdesgårdar, ståtliga rödmålade karolinerhus 



och blomsterinstallationer i alla tänkbara färger och former. 



Överallt i den stora naturträdgården finns inkastade skulpturer och utemöbler, vissa jättelika och andra små och välsnidade. Det är just kombinationen av gammalt, nött och ibland nytt som utgör charmen med Gunillaberg, tycker jag.


En del av information har jag kopierat från nätet men personvalen är helt mina egna.


Har nu insett att jag glömt bort många av de stora, inte minst Karin Berglund, en av mina stora, stora favoriter. Här kommer så här i efterhand några bilder från böcker hon skrivit. 





Fortsatt trevlig helg!