Ögonstenen

är temat, det sista för den här säsongen, i TrädgårdsFägring.  

Inte kan jag välja ut bara en enda växt för hela trädgården är ju min ögonsten, min stora glädje, inte minst i dessa virustider.

Den tidiga vårblomningen är över men de senblommande tulpanerna har börjat visa färg,

kungsängsliljorna 

och mycket annat blommar, inte minst svalörten.

Bild lånad från nätet

Chelidonium minor, ett namn som svalörten fick av läkaren Rembert Dodoens på 1500-talet och under den tiden fanns örten på nästan alla apotek. Då användes så väl roten som det gröna av Ranunculus ficaria. Detta enligt boken Linnés hälsoörter av Åke Ohlmarks. Nu verkar det som om växten bytt namn till Ficaria verna enligt SKUD  https://www.slu.se/centrumbildningar-och-projekt/skud/vaxtnamn/

Växtens rötter, som vi nu vet är giftiga och inte skall ätas, påminner om fikon, där av namnet ficaria.

Svalörtens användning mot skörbjugg var nog en gång i tiden växtens allra viktigaste uppgift som medicinalväxt. Då användes både bladen och blommorna som ett slags kål eller spenat och blandades ofta med andra grönsaker. Förutom skörbjugg lär den också botat hemorrojder, vårtor, trötthet, reumatism, huvudvärk och gallbesvär, en riktig universalmedicin som botade mycket, kan jag nu tycka.  

Den franske naturläkaren Maurice Mességués skall med svalört ha botat just hemorrojder, reumatism och struma i ett nafs och många kända personer har fått hans hjälp, t.ex Winston Churchill, men vilka krämpor han led av vet jag inte.

För att en ny planta skall växa upp räcker det med bara en enda liten rotbit från svalörten och den har rötter som nästan ser ut som druvklasar. Av en enda planta kan det bli många nya om man gräver runt i jorden så de små knölarna (druvorna) sprids.

Inte tänker vi längre på den som läkeväxt när vi nu ser den blomma längs vägar och dikesrenar och nog är det lätt att undra över varför den heter just svalört. Kanske är det så att den blommar som vackrast när svalorna kommer.

Själv tycker jag det är spännande med de där udda svalörtssorterna och har jag hittat någon till salu har jag köpt direkt. De är inte alls lika spridningsbenägna som den vilda. Här i trädgården har jag några olika namnsorter planterade längs stengångar, mellan buxbom och nära hostor som döljer svalörtsbladen när de börjar vissna. Redan i slutet av maj har plantorna vissnat ner men tidigt i november börjar en del av dem återigen visa upp sina nya blad och de är vintergröna.

En av de där lite udda sorterna är Ficaria verna'Plena'. Här har den vuxit på samma plats i 15 år och är nu ca 45 x 20 cm. Har under åren som gått rensat bort några rymlingar, men inte många.

Några andra är 

Ficaria verna 'Aurantiaca' som blommar med enkla gulorange blommor.

Den trivs i både skugga och sol tycker jag. Precis som de flesta namnsorterna sprider den sig lite försiktigt.

Ficaria verna 'Brambling' visar upp sina enkla gula blommor mot en bakgrund av blad marmorerade i brunt och silver. Här har den inte spridit sig särskilt mycket under de 11 år den funnits i trädgården.

Ficaria verna 'Brazen Hussy', är enligt Beth Chatto en upptäckt av Christofer Lloyd på Great Dixter. Den har ljust gula blommor mot ett mörkt bladverk. Några blommor behövs nästan inte för bladen är väldigt fina. Här har den under de tolv år den funnits i trädgården inte brett ut sig särskilt mycket, kanske på grund av att den bor nära stammen på Chamaecýparis lawsoniana 'Imbricata Pendula'.

Ficaria verna 'Collarette', kryper precis som 'Green Petal', tätt  nära marken. Den har vackert tecknade blad och gula lite lustigt dubbla blommor. Här hos oss växer den under en hosta som redan tidigt i maj kommer med sina blad och döljer svalörtens gula blast.

Ficaria verna 'Green Petal' en svalört med dubbla gulgröna blommor och variegerat bladverk. Sakta, sakta och krypande nära marken sprider den sig här hos oss. Under de tolv år den funnits här har plantan bara hunnit bli ca 20 x 20 cm. Den är en av favoriterna bland de svalörter jag har här i trädgården men så är jag ju också väldigt förtjust i växter med gröna blommor ;-).

Ficaria verna 'Salmon's White' en vitblommande svalört med stora enkla vita blommor som har en mörkare och lite marmorerad baksida.

Ficaria verna 'Wisley Double White', min stor favorit bland svalörterna här i trädgården. Den lär ha hittats i klippträdgården på Wisley 1997 av Allan Robinson. Här växer den sedan 2009 lite skuggigt mellan ett par buxbomsklot. Verkar trivas och förökar sig försiktig.

2010 köpte jag i  England  Ranunculus ficaria 'Randall's White' men kan nu inte skilja den från Ficaria verna 'Salmon's White' och 2009 kom jag hem med Ranunculus ficaria 'Picton's Double' efter en resa. Enligt nätet är det en guldgul dubbelblommande sort med en grön knapp i mitten och ett slätt blad med en bronsundersida. Ursprungligen från en privat trädgård i Inverness. Mycket lik 'Pleniflora', men är något större och tätare. Här har jag dem planterade tillsammans för jag såg ingen skillnad när jag kom hem med 'Picton's Double' för båda har en grön knapp i mitten av blomman, tycker jag och vilket slätt blad som skall ha en bronsfärgad undersida vet jag inte.

Har du flera olika svalörter i trädgården så håll gärna de olika formerna en bit från varandra, så att de inte med frösådder förlora sina speciella egenskaper. Hur långt från varandra vet jag inte men här är trädgården bara 600 m² och ännu har inga nya svalörtsformer dykt upp i trädgården.

Nu kommer några bilder på andra och ännu mer spännande sorter, tycker jag.

https://www.gardensillustrated.com/plants/ranunculus-ficaria-verna-to-grow/?image=9&type=gallery&gallery=1&embedded_slideshow=1

Stort Tack till alla er bakom TrädgårdsFägring för den här säsongen. Hoppas ni orkar komma med nya teman när hösten är tillbaka för det är väldigt roligt att ha något att fundera över och leta bilder till.

Nu är den där efterlängtade våren här på riktigt så ha det gott i vårsolen!
Trevlig helg!