söndag 24 juni 2018

Beth Chattos trädgård


var den sista vi besökte på englandsresan i slutet av maj.
I femton år har jag med glädje ofta bläddrat, läst och tittat på bilder i hennes bok Min Trädgårdslund. 


Suktat över växter jag skulle vilja ha men också använt boken som hjälpreda och uppslagsbok. Den har gett mig svar på många frågor och tipsat om växter som passar att samplantera. I går kväll när jag på måfå slog upp boken på sidan 101 dök ett tips upp som jag, som tycker om snödroppar, tänker ta fasta på. 'Hasselörten sprider sig långsamt (bara i början tycker jag) och är därför lämplig där murgrönan skulle kunna bli besvärlig. Dess njurlika, sidenblanka, gröna blad är svagt ådrade och rundar sig till ett hål där nerverna går ner i bladskaftet. På våren dinglar snödropparna med sina klockor över hasselörtens blad, som behåller sin djupgröna färg under hela hösten och vintern.'
Alla snödroppslökar som på grund av trängsel och min lathet (borde plantera isär dem) trycks upp och blir liggande ovan jord skall jag plantera bland hasselörten vi har i trädgården.


Beth Chatto har skrivit många böcker om sin trädgård men det finns inte så många av dem på svenska, i alla fall inte just nu såg jag när jag sökte på nätet. Ett par veckor innan vi besökte trädgården dog Beth Chatto och hon hade nästan hunnit bli 95 år. En ansenlig ålder, men så var hon också en trädgårdsmänniska och det sägs ju att de blir gamla.


Hennes trädgård och plantskola blev, som jag skrev i inledningen, vårt sista trädgårdsbesök på den här trädgårdsresan.


Kanske hade jag sett så mycket fint att jag inte kunde ta in mer, kanske var det på grund av torkan eller så berodde det på för stora förväntningar eller något annat som jag inte kan förklara men jag kände mig lite besviken på trädgårdarna, om man nu kan säga så när man själv bara förfogar över en liten plätt på 600 m².


Köpte 'bara' fyra växter under hela resan och de kommer alla från Beth Chattos plantskola. Två snödroppslökar och två kärleksört som var okända för mig. 


Vi hade vackert väder så solen sken och det var svårt att fotografera. 


Alla bilder bortsett från den första, kommer från Beth Chattos trädgård och där fanns väldigt mycket fint att se, trots allt.

Ha det gott och fortsatt fin sommar!

6 kommentarer:

  1. Ibland blir man besviken men nu har du varit där och har också växter därifrån med dig hem. Jag har bara boken.
    Allt gott!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Inger!
      Visst är det så. Jag kan ju njuta av både boken, snödropparna i mars nästa år och kärleksörten redan under sensommaren i år. Någon gång måste man bara känna sig nöjd med det man har.
      Fortsatt skön sommar!
      Birgitta

      Radera
  2. Låter väldigt fint med snödroppar och Hasselört ihop! Jag har alltid trott att det är fåglar eller andra djur som krafsat fram lökarna över jorden. Tack, nu fick jag svar på mysteriet;)
    Ha en bra dag!

    SvaraRadera
  3. Nog lätt hänt att bli besviken. Det har hänt mig ett antal gånger på trädgårdsrundorna. Nog oftare än jag blivit imponerad. I böcker och media visas ju utsnitt av verkligheten, godbitarna, det man är mest nöjd med. Så kan det ju vara mycket som fallerar däremellan inte minst att man lurar sig på storleken. Behaglig kombo med ormroten, det röda (är det nån pilört?) och daggkåpan. Roligt att engelsmännen som har så mycket större utbut än jag i zon 4 ändå använder så pass vanliga växer. Många skulle nog benämna dem som ogräs.
    Allt gott och kram
    /Anette

    SvaraRadera
  4. Det kan nog bli så när man byggt upp väldigt höga förväntningar. Det kan ibland vara så att man måste smälta intrycken hemma i lugn och ro. Och du ska se att när dina nyinköp kommer upp och blommar, då kommer minnena tillbaka från ditt besök i Beth Chattos trädgård.

    Tack för allt du visat från din resa och fortsatt fin sommar!
    /Anita

    SvaraRadera
  5. Jag kan förstå din känsla om Beth Chatto vari sista trädgården och i jämförelse Sissinghurst och Great Dixter är det lte orättvist. Beths trädgård är ju en trädgård. hennes hus och omgivningar tillför inte något extra. Men både Sissinghurst och Great Dixter och en massa andra brittiska trädgårdar är ju helt sagolika för att de är något mer än bara trädgård. Där tycket jag att hus och omgivningar göra att det blir en helt annan upplevelse. Däremot är hon ju helt unik som trädgårdspersonlighet och kunskapsförmedlare.
    //Helene

    SvaraRadera