onsdag 22 juni 2016

Mer än självsäkert och utan någon som helst tanke på omgivningen,

tar jättedaggkåpan, Alchemilla mollis, plats i trädgården. Lite underligt kan jag tycka ibland för nog är de gulgröna små blommorna väldigt oansenliga. Det verkar nästan som om växten känner på sig att den på grund av det harmonierar och passar tillsammans med nästan allt annat i trädgården och därför skaffar sig lite divalater. 









































Den inte bara växer till snabbt utan frösår sig rikligt och enligt Christopher Lloyd har fröplantorna förmågan att placera sig på precis rätt ställen, platser där det är besvärligt att själv plantera dem.

1999 valdes den av Perennagruppen till årets perenn. Ursprungligen kommer den från Karpaterna–Kaukasus och är mycket långlivad där den trivs. 'Det blir kanske inte kärlek vid första ögonkastet, när man ser jättedaggkåpa som liten planta i plantskolan. Den tillhör inte de allra pråligaste av trädgårdens växter, men är avgjort en av de mest användbara och pålitliga. Ger man den bara en chans, inser man snart dess verkliga värde och jättedaggkåpa blir så småningom en trofast vän, man inte vill vara förutan.' (Perennagruppens motivering)







































I trädgården hos oss finns inte bara Alchemilla mollis utan också Alchemilla erythropoda, den rödskaftiga daggkåpan som vare sig breder ut sig lika mycket som jättedaggkåpan, blir lika hög eller frösår sig lika rikligt







































och som jag tror Alchemilla alpina, fjällkåpan men det kan också vara Alchemilla conjuncta, alpkåpan för enligt etiketterna finns båda i trädgården sedan mer än tio år tillbaka.  Efter helgens besök av kunniga trädgårdsamatörer är det numera väldigt lätt att börja ifrågasätta namnen som stod på etiketterna när växterna köptes.

Vacker är den lilla låga kåpan med sina silvriga bladkanter och bladundersidor oavsett om namnet är alpina eller conjuncta och den klarar sig fint hela året som marktäckare i de stora krukorna jag har ute, men nog hade det varit roligt att veta det rätta namnet.

I boken Blomstervandringar skriver Harriet Hjort att daggkåpan är den jungfruligaste av örter. 'Dess droppar, som ligger som ett glittrande bräm i det nioflikiga bladets kanter och som en enda stor klar droppe i dess mitt, är inte dagg utan växtens egen fuktighet, som den dragit ur jord och luft och samlat som förråd i blad och stjälk'.

Även om jag är väldigt förtjust i daggkåporna så tar jag bort blomställningarna när de blommat över och ibland när jag varit sent ute med sekatören tar jag fram gasolbrännaren för att bli av med alla småplantor som placerar sig mellan skifferplattorna men Margery Fish hon lär ha sagt: 'Jag bryr mig inte om hur många självsådda plantor jag hittar i min trädgård, för de är alla välkomna.'

Trots att jag tycker mycket om den gulgröna färgen som jättedaggkåpans blommor har kan jag inte riktigt hålla med. 
Ibland kan det bli för mycket av det goda.

11 kommentarer:

  1. daggkåpa fint ihop mer förgätmigej.

    SvaraRadera
  2. Hi hi, håller just på och nosar upp alla daggkåpeplantor som slagit sig ner på "olämplig ställen. Om de väl fått slå sig till ro under en hel säsong är de svårutrotade! Visst är den fin på rätt plats och helt suverän som medicinalväxt, men lagom är bäst.
    Nyligen blev det förbjudet i Norge att sälja daggkåpa i plantskolor!
    Allt gott!/Laila

    SvaraRadera
    Svar
    1. Då är det inte konstigt att jag tycker om den;-)) Brukar fastna för växter som många tycker är rena ogräset.
      Ha det gott!
      Birgitta

      Radera
  3. Åh vilket trevligt inlägg av en , även i mitt tycke underbar växt :) Älskar att plocka in i olika buketter där den limefärgade blomman passar till i stort sett allting :) Ha det gott/Monne

    SvaraRadera
  4. Så fina bilder. Har också alla daggkåporna du visar även om jag försökt bli av med A. mollis. De mindre är ovärdeliga tycker jag. Färgen är också jättefin på alla. Men fjällkåpan (som jag också tror jag har) är favoriten.
    Hälsning Helene

    SvaraRadera
  5. Tack för att du lyfter fram en av trädgårdens bästa basväxter med blommor som är helt perfekta som fyll i buketterna.

    När jag tog bort en stor ful tuja dök plötsligt den lilla alpkåpan upp hos mig och vi har nu trivts bra ihop i 20 år. Eftersom jag då inte visste vad det var har jag forskade jag lite i skillnaderna. Man kan rätt lätt se om det är en alpkåpa eller en fjällkåpa eftersom bladflikarna inte är helt skurna ända ner till stjälken på alpkåpan, men helt flikad på fjällkåpan. Som du säger är faktiskt de flesta fjällkåpor man stöter på faktiskt alpkåpor och det är den du visar på bild också.

    Önskar trevlig midsommar
    /Anette

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack för den informationen. Lätt att är man väl vet vad skillnaden är:-))
      Trevlig midsommar på dig också!
      Birgitta

      Radera
  6. Daggkåpan dyker upp både här och där nu när jag röjer undan gräset på den igenvuxna delen på Evatorp. De får vara kvar, än så länge, och de som kommer på "fel" ställe har jag krukat för senare plantering. Jag hoppas kärleken till det limegröna håller i sig.
    GLAD MIDSOMMAR önskar Eva Linnea

    SvaraRadera
  7. I vår trädgård finns bara Jätte daggkåpa men du lyckades få mig att bli nyfiken på de andra sorterna. Får bli att spana efter dem när jag besöker plantskolan nästa gång :)
    Önskar dig en riktigt skön Midsommar helg

    SvaraRadera
  8. Fjällkåpan har vi också eller vad den nu heter och den rödskaftade också. Dom är små och behåller en bra form. Jättedaggkåpan har jag inte vågat mig på, den tar kanske för sig för mycket och i vår trädgård finns det inte så mycket plats mellan dom olika växterna . Kul att se din trädgård i verkligheten, det går inte riktigt att uppfatta med enbart bilder. Jag gillar trädgårdar utan öppen jord där det mesta får växa ihop under säsongen. Fast det är ju väldigt prydligt mad varje växt för sig också men så kan nog aldrig jag få det. Ha en fin midsommar. Carita

    SvaraRadera
  9. Jag delar helt din uppfattning om Alchemilla mollis med släktingar. Den har en förmåga att lyfta alla andra växter i sin omgivning, så länge den inte dödar dem. Hos mig får den leva vidare i bergsprickor, men i rabatten tränger den ut andra växter om man är för förlåtande. Torra somrar klipper jag ner rubbet i juli för att få en andra flor. Men blommorna klipper jag varje år, fröplantor får jag ändå, konstigt nog.
    Jag har sett alpinan som rabattkant hos trädgårdskompis och den är helt underbar som sådan, en av den bästa jag har sett.
    Mycket fin presentation, älskar sånt.
    Marta

    SvaraRadera