Nu är det trädgårdsodlarens verkliga, välsignade månad.

I alla fall om man håller med om det som Karel Capek skriver i boken Ett år med min trädgård. Enligt honom gäller det att nu i april vissa trädgården och de växter man har vem som bestämmer. Är man det minsta osäker ställer man till stor skada när man trampar runt i rabatterna men visar man upp den brutala säkerhet som erhållits under alla de år man hållit på med att påta i jorden kan man i princip kliva var sjutton som helst utan att skada eller trampa sönder någon ömtålig växt. Detta håller jag inte alls med om för nog har jag både pillat och trampat sönder växter fast jag hållit på med trädgård i snart trettio år.

Nu har enligt Karel Capek också den tiden kommit då man inte ser 'något annat av trädgårdsodlaren än hans/hennes bak, allt annat, såsom huvud, armar och ben, befinner sig helt enkelt under honom.

Så har det varit här de senaste två varma och soliga dagarna men under seneftermiddagen idag, när jag ställt undan julochpåskgranen och istället flyttat fram luktviolerna från England 

till det lilla bordet vid mysplatsen 

satte jag mig i vilstolen. 

Viola odorata 'Jean Arnot' 

Viola odorata 'Amiral Avellan'

Det fanns bara tre-fyra utslagna violblommor i krukorna på bordet med de fick nog extrakraft av solen för så som de doftade.

'Dofter är märkliga - en pust och minnen som man inte visste att man hade kommer fram.' Karin Berglund Det var en gång en trädgård.