fredag 18 september 2015

Var går gränsen?

När blir det mer än fullt i en trädgård?

I onsdags hade jag trädgårdsvänner från STA på besök och när vi gick runt i trädgården såg det ibland ut som om besökarna fick åla sig fram under nedhängande grenar, viss överdrift kanske men nog fick vi huka oss på en del ställen.

Igår och idag har vi klippt och sågat i våra olika träd. 
Många smågrenar har vi tagit bort från plommonträdet 








































bara för att vi hoppas och tror att de murkna stammarna skall klara ytterligare en sommar om de slipper tyngden från alla fruktbärande grenar.









































Vårt Ingrid-Marieträd som lider svårt av både grentorka och kräfta ger inte särskilt mycket frukt, kanske lite på grund av min styvmoderliga behandling, 







































men som skulptur och klätterstöd till en italiensk klematis är trädet perfekt även om det är sjukt.









































Det tredje och sista nu levande fruktträdet i trädgården är ett astrakanträd som jag ympat in Gyllenkroksastrakan på. Om det nu är Gyllenkrok, som jag fortfarande tror, eller något helt annat i äppelväg, har egentligen ingen betydelse. Trädet som numera är stort och fint växt är en prydnad i sig. En parasoll när solen blir för stark och varm.



När jag de här två sista dagarna gått runt och klippt bort perenner och grenar från både frukt och prydnadsträd har jag funderat på varför det inte är med träd som med oss människor? Kanske har tankarna kommit bara för jag är trött på att både klippa och såga.


Ett barn föds. Barnet växer upp under ca 18 år och är sedan fullvuxet, det bara växer inte mer. Armar och ben är där de skall vara redan från början och inget behöver klippas bort eller kortas in.
Varför har inte träden från början sina grenar där de skall vara och varför slutar de aldrig att växa?


Trevlig helg!

7 kommentarer:

  1. Underbar trädfundering! Ett träd kanske blir helt perfekt om det får vara naturligt och inte tuktas av oss. De klarar ju sig i skogen;))
    Trevlig helg!

    SvaraRadera
  2. Haha! Ja det kan man ju fundera på!!?
    Vad skönt det hade varit... Åh, andra sidan slutar man aldrig att oroa sig för sin barn heller. Mina ungar är 32, 30 26 och 17 och inte växer de så mycket mer men mitt bekymmer och oro slutar inte....

    Kram

    SvaraRadera
  3. Det er vel mer som med håret ;-)) Her har vi også begynt å besljære frukttrær mm og det løfter jo ikke bar etreet men hele inntrykket av hagen?! Ha en fin helg!

    SvaraRadera
  4. Naturen sköter allt till det bästa, men människan vill bestämma, klämma in stora träd i liten trädgård, optimera skörden och påverkas av olika modeideal som kompakta växter, miniväxter och särskilda former. Vi färgar håret och filar naglarna i olika former,tatuerar oss och gör plastikoperationer. Vi till och med designar djuren. Klart vi vill mixtra med växterna också för annars blir det ju natur och inte trädgård.
    Önskar trevlig helg
    Anette

    SvaraRadera
  5. Svårt det där med storlek, så länge man själv tycker att det är ok att böja sig eller knö sig förbi stora träd o buskar är det väl ok men som sagt det är svårt :) Ser i alla fall alltid snyggt ut hos er tycker jag! Ha det gott/Monne

    SvaraRadera
  6. Ja det kan man ju undra varför naturen beter sig på ett visst sätt men det finns säkert en orsak varför det är så för vår natur är fantastisk på så många sätt och får oss att häpna många gånger.Ofta vet vi hur stort det blir enligt informationen men det är som alltid svårt att beräkna när de väl har blivit stora att de skulle bli som det blir.Du verkar ha en alldeles underbar trädgård enligt Dina bilder i alla fall./Margareta

    SvaraRadera
  7. Vårt äppelträd med kräfta får stå kvar, ger mycket frukt.

    SvaraRadera