måndag 4 maj 2015

Bondmorans förkläde.

Fritillaria meleagris är bortsett från snödroppar den av lökväxterna jag tycker allra mest om. De syns när de blommar men när kronbladen fallit försvinner de bland allt det gröna och tar man bort frökapseln försvinner de ännu snabbare. 




























1654 hade Olof Rudbäck d.ä med sig lökar till Uppsala efter ett besök i Holland. De odlades i den botaniska trädgården och därifrån spred de sig till Kungsängen. Kronlilja har den kallats men mest känd är den under namnet kungsängslilja. 



























'Nog var väl Vår Herre på ett särskilt gott humör, då han skapade denna blomma, rutig som en bondmoras förkläde eller ett schackbräde. Den har även kallats damspelsblomma. Det finns en helvit variant och den brukar växa bland de rutiga.' Återigen kommer informationen från boken Blomstervandringar av Harriet Hjort.








































En populär folklig myt hävdade enligt Wikipedia att liljorna på kungsängen står där efter ett slag mellan danskar och svenskar. För varje fallen dansk växte en röd lilja upp och för varje svensk en vit. Slaget skall ha slutat med en stor svensk seger, vilket skulle förklara varför de vita blommorna var så sällsynta. En annan folklig myt är att liljorna skulle bli vita under sitt fjärde blomningsår.








































Ofta finns det inkrukade lökar till salu under våren. Dessa lever lätt vidare och förökar sig i rabatterna i vanlig trädgårdsjord.



9 kommentarer:

  1. Kungsängsliljan är en favvo, finns på en äng i Uppsala och i år firar man Linne´ 100 år
    så man kan ju ha det i åtanke om man åker förbi.
    Eva

    SvaraRadera
  2. Intressant om bakgrund och myt! Vi har ett stort gäng i gräset framför stora växthuset, skyddar dem ängsligt från Tim-tramp medan de spirar men som du skriver så försvinner de snällt efter blomningen.
    Grattis till all uppmärksamhet på sistone! Enligt Anja är du väl värd den!
    Allt gott!
    Laila

    SvaraRadera
  3. De är otroligt fina med sitt rutmönster. Måste se om mina har börjat visa sig i rabatten än...
    Ha det fint!

    SvaraRadera
  4. Vilket trevligt inlägg om en av mina vårfavoriter. Känner mig riktigt sugen på att försöka få tag i 'Blomstervandringar'. Våra förfäder var snillrika när det gällde att utnyttja diverse fenomen, händelser och naturen för att förhärliga vår historia. Historen om slaget med vita och röda kungsängsliljor skulle kunna vara en typisk Rudbäckare. Faktum är att de vita blir allt färre hur många jag än planterar ut. De röda verkar betydligt tåligare.
    Ha det så gott
    Anette

    SvaraRadera
  5. Sett kungsängsliljorna på sin rätta plats strax söder om Uppsala. Det var en fin upplevelse.
    Äntligen verkar de få jag har etablerat sig.
    /Anette

    SvaraRadera
  6. trivs och sprider sig på vårt berg.

    SvaraRadera
  7. En vacker växt, och så kul med historierna kring den.

    SvaraRadera
  8. En förkärlek jag gärna delar. Nu har de blivit så många och etablerade att jag börjar vänta och längta efter variationer :) Någon börjar bli aningens ljusare, någon har ett par extra kronblad och blommar med en öppnare klocka...

    Ha det gott! Carina

    SvaraRadera