söndag 21 september 2014

Med ren vilja och ett par alvedon

fick vi gjort några av de vandringar vi tänkt oss trots att vi var förkylda. Solen sken, löven glittrade som guld och marken lyste röd.







































Septembers brinnande glas –
då allt tycks på väg
att bli sig självt igen,
i renaste samklang med annat.








Det finns en brygga
också i paradoxens inre,
en jämvikt mellan världars
alla skal och djup –

all död, all natt, plötsligt
här; i det flödande barnaljuset.

I universums hånfulla glipa
finns varken glipa eller hån,
bara en klarhet som står sval i luften:
Så lätt att låta sig bli genomlyst.










Septembers blödande blå –
då varje tal kan delas
och varje splittring
helas, i transparens, i vila.


























Det finns balans i skräcken även
för ändlöshetens tomma rymd,
även där en fråga
mild som sädens doft –

argument, tanke eller
stoft, början och slut –
det höga och låga vill ut
ur tiden och själv ge svar:

En människa är sitt eget barn, sin egen far!
Se, vid brunnen står ängsklockan ännu kvar!

Höstens ljus av Jacques Werup




5 kommentarer:

  1. Jag är inget bra på det där med dikter, känns som om jag inte har tid att ta mig ner och in i dem. Men den här...även om jag inte förstår allt, eller kanske inget, gav dikten mig en känsla. Och det är kanske så det ska vara. En förmedlad känsla. Dikter och konstverk - att ge läsaren, betraktaren, en egen känsla, en upplevelse.
    Så tack för att du gav oss andra chansen.
    Kram fr Törnrosa

    SvaraRadera
    Svar
    1. Förstår gör inte jag heller, precis som du går jag bara på känslan när jag läser dem.
      Birgitta

      Radera
  2. Vilka vyer, färger och natur. Luften ser inbjudande ut att andas. Tråkigt med förkylning.
    Så bra Werups text passar in.
    Ha det gott i veckan
    Anette

    SvaraRadera
  3. Dikter är inte heller min starka sida men texten förmedlar det stora med naturen som man egentligen inte kan ta på bara känna. Fint, och så vackra bilder. Ha en fin vecka.Carita

    SvaraRadera
  4. Tack för detta ljuvliga inlägg!

    /Anja

    SvaraRadera