Två dagar i Västergötland.

I Skogatorpskärret blommar just nu Epipactis palustris, 

den lite oansenliga kärrknipproten, tillsammans med flera andra orkidéer som jag inte minns namnet på, som allra finast och flera av dem doftar förföriskt gott. Egentligen är det inte bara doften som förför i området, utan både den nuvarande blomningen och den som redan varit men vars fröställningar finns kvar på bergssluttningen.  

I mitt tycke är dessa fröbollar minst lika fina som själva blommorna. Gissar att de är överblommade fibblor av något slag . 

Jag har både njutit och överväldigats. En sådan intensiv, artrik och färgstark blomsterprakt som det var i naturreservaten och längs småvägarna har jag aldrig tidigare upplevt.

Åkerull kallades gräset som här i trakten förr användes för att pynta med vid högtidliga tillfällen. Eva trodde att vi skulle finna det vid Varholmen. 

Vi letade ganska länge och tillslut hittade vi ett enda strå av fjädergräset, Stipa pennata.  I vilt tillstånd finns detta gräs numera bara på tre ställen i Sverige och alla är på Falbygden. 

Trevlig helg!