söndag 12 maj 2013

Att vandra

genom en mäktig bokskog, där de silvergrå, raka stammarna reser sig som en pelarhall och där krontaket välver sig högt där uppe, är en alltid lika oförglömlig naturupplevelse skriver Tor Nitzelius i Boken om träd och jag håller verkligen med.
 

 
När solen glittrar i de nyutsprungna ljusgröna bladen

 
och vitsippor och ormbunkar målar marken, känns det andaktsfullt och riktigt högtidligt att gå där under de höga träden.
 
 
Bok är det ursprungliga namnet för träd men varför har Fagus sylvatica fått överta det namnet?
Kan kanske detta vara förklaringen? För länge, länge ristade våra förfäder in sina runor på barkstycken eller tunna träplattor från bokträdet. Bok blev så småningom namnet på både trädet och runstavarna som, via papperstillverkningen och tryckerikonstens uppfinning modifierades till det vi i dag kallar böcker.
 
 

Fagus sylvatica – står i skuggan
& är vacker, rengjord
som bakelit.
som lägger golv, äter glass
tickar-fnösketicka-tickar
i skuggan av barndomens snickrade;
glas och pepparkakor.
Ur Svenska Träd En konceptuell flora av Freke Räihä och Pia Anliot.

 


3 kommentarer:

  1. Då jag var ner till Göteborg för två år sen fick jag se dessa magiska bokskogar, nått jag aldrig sett förr. Helt underbara att gå i.
    Ha en underbar dag!!

    SvaraRadera
  2. Fantastiska bilder Birgitta! Bokskogar är något alldeles speciellt att vandra i, tror att det är ljuset och doften som jag tycker är speciell:) Ha det gott/Monne

    SvaraRadera
  3. Det är så vackert så vackert med den skira grönskan i naturen nu! Promenerade i en bokskog i helgen, det ger verkligen påfyllnad av livsandarna :-)
    Ha det gott. /Ingela

    SvaraRadera