tisdag 15 januari 2013

Den vackra nyttan - vackra vardagsvaran

– förspillda kvinnokraften – och inspiration för livet.

Har sedan jul varit dålig med att kommentera på trädgårdsbloggarna. All min tid vid datorn har jag spenderat på olika auktionshus. Lika mycket som jag tycker om trädgården tycker jag om textilier och nu när trädgården ligger i vila kan jag med datorns hjälp frossa i fina textila skapelser.


Nog verkar det som om natur och trädgård länge har hört till de stora inspirationskällorna bland formgivare och hantverkare.

Nu när jag sitter här och skriver, funderar jag på varifrån uttrycket förspilld kvinnokraft egentligen kommer. Vem är det som säger så? Kan det vara förspilld kraft när någon har förmågan att skapa vackra och välgjord saker som vi kan omge oss med och njuta av varje dag?

De senaste veckorna har jag letat signaturer på röllakansmattor och upptäckt Judit Johansson och Berit Koening Woelfer. Ingrid Dessau, Marianne Richter, Märta Måås Fjetterström och Barbro Nilsson kände jag till sedan tidigare. (Dessa kvinnors arbeten kallas säkerligen inte för spilld kvinnokraft.)

Däremot visste jag inte att Barbro Nilsson är/var dotter till Emma Lundberg. När jag i boken Emma Lundbergs Trädgårdskonst kom till kapitel sex Barnuppfostran i Ellen Keys anda kan jag läsa att alla Emmas barn valt yrken, inspirerade av kärleken till natur och konst.

Vet från Emma Lundbergs böcker att hon tidigt gav sina barn uppgifter både i hemmet och i trädgården. Uppgifter som många gånger var ett måste för att hinna med allt trädgårdsarbete innan hösten kom och ett måste för att få ekonomin att gå runt.
Måsten som kanske var grunden till Barbro Nilssons förmåga att ’se’ och skapa sina underbara mattor.


Skönhet förädlar – skönhetssinnets odling skall börja redan vid barnets första intryck, barnet skall lära sig glädjen med naturen, allt enligt Emma Lundberg.  
Det verkar inte vara helt fel med lite vägledning, 'måsten' och trädgårderande - vilka möjligheter det kan ge i framtiden.
Nog är det ledsamt att vi inte är mer rädda om vårt kulturarv när det gäller trädgårdar. Har ni inte tidigare läst om hur man behandlar Norrvikens Trädgårdar kan ni göra det här.

11 kommentarer:

  1. Vilket fantastiskt fina arbeten alla gjort.

    Fina prydnader.

    Ha det gott

    SvaraRadera
  2. Jag blir väldigt provocerad av det där uttrycket förspilld kvinnokraft. Inte var det en kvinna som myntade det i a f. Däremot att kvinnor skulle "vårda och serva friska män i hemmet" var nog helt OK på den tiden då det begav sig?

    Kram

    SvaraRadera
  3. Uttrycket "förspilld kvinnokraft" har jag aldrig riktigt förstått:) Förstår att du "fastnat" framför datorn med alla dessa fantastiska textilier i både konst och bruksföremål, kudden var väldigt vacker (din egen?) Ha det gott/Monne

    SvaraRadera
  4. Åh, vad jag tycker om ditt inlägg om textilier och kvinnor som skapat dem. Är själv utbildad konstvävare vid bl a Handarbetets vänner (HV i Stockholm) och använder mig av naturen och trädgården som de största inspirationskällorna. Former, färger; de går igen i såväl vävar, akvareller som planteringar.
    Tack för ditt fina inlägg!
    Törnrosa

    SvaraRadera
  5. Håller med dig...gillar inte heller det uttrycket...!!!
    Att hjälpa till hör till livets fostran tycker jag...och så kan man ju fortare göra något skoj tillsammans om man hjälps åt...=)

    Kram Ninni

    SvaraRadera
  6. Så vackert! Du skulle sett i London,
    där hade dom vett att ta betalt...

    SvaraRadera
  7. P.S.
    Kanske det var Barbro Nilssons trädgård jag besökte, eller hade hon flera döttrar?

    SvaraRadera
  8. (Här är en bild på Emma Lundbergs dotters trädgård i Skåne, den visades EN gång för allmänheten när vi var där, sedan ville inte ägarna mer: http://hannelesparadis.blogspot.se/2006/02/mina-kvinnliga-trdgrdsidoler_10.html

    SvaraRadera
  9. (ägaren grävde fram fina stenar och Höganäs-plattor under grässvålen, jättefint, visas inte för allmänheten mera. Jag tror Gunnel Carlsson skrev en artikel i Allt om Trädgård för massa år sedan)

    SvaraRadera
  10. Åh vad sorgligt med Norrvikens trädgårdar. Jag har bara varit där en gång men det var så vackert. Förspilld kvinnokraft, det stämmer inte. Säkert enda möjligheten för många att få utlopp för kreativitet och inre känslor. Och Märta Mås-Fjetterströms mattor är bland det vackraste jag har sett.
    Kram /Kerstin

    SvaraRadera
  11. ja, visst är det synd o skam att alla dessa fina alster ligger till ingen nytta eller "lyst"!
    Här finns mycket från min mammas duktiga händer. Ingen av våra barn vill ha dukar, bonader, löpare, tavlor längre! (och inte finns det så mycket hos mig heller framme!)
    Men de finns här i lådor....ifall nån vill ha - längre fram.
    ha en härlig helg!
    kram Lena

    SvaraRadera