måndag 28 januari 2013

120 år – på köksbordet.

Jag är tillbaka i den textila världen, den med naturen som inspirationskälla.
I somras, i en antikaffär på Österlen, såg jag en handvävd damastduk, med söm på mitten och ekblad och ekollon som motiv.


Att jag ville ha den här duken med mig hem insåg jag först när vi kört några km från butiken. Det var bara att vända för duken hade etsat sig fast i tankarna, ett ’vill ha’ utan egentligt behov.
Väl hemma igen hamnade den först i tvättmaskinen och sedan i linneskåpet. Där blev den kvar ända tills förra veckan då julduken åkte i tvätten.

När jag för första gången lade damastduken på köksbordet såg jag texten som var invävd. Elina Löfgren 20/12 1892. Vad kan ha hänt Elina just den dagen? Gifte hon sig, fyllde hon år eller? Tänk att det fortfarande går att köpa en sådana här skatt och bara betala 100 kr. 120 år för 100 kr – och vilken kvalitet.
Vad kostar en duk tillverkad i ett låglöneland på IKEA eller Hemtex idag?
Vet att många inte vill ha saker som någon annan ägt och då är second hand inte något alternativ, men annars är det en stor möjlighet till all shopping. Att hitta handvävda textilier i antikaffärer eller på loppisar ger möjligheter till köp  – och vilken kvalitet man får om man lyckas hitta något.
Men visst, den som en gång vävde duken fick nog inte mycket betalt men att äga den var status. Kanske skulle det glädja väverskan att den uppskattas och ligger på mitt köksbord, när hon tittar ner från himlen.

13 kommentarer:

  1. Ja du, att detta hantverk inte skattas högre än det gör. 100:- för en handvävd linneduk, dessutom antik, är ju helt galet billigt. Trevligt att den hamnade hemma hos dig som uppskattar den!

    Kram

    SvaraRadera
  2. Du har en fantastisk "näsa" för att hitta det där lilla extra:) Väverskan sitter säkert uppe i sin himmel och är nöjd:) Ha det gott/Monne

    SvaraRadera
  3. Vilken skatt du hittade där.Tänk om den kunde berätta om var den varit dessa 100 år.Ha en fin dag.

    SvaraRadera
  4. Underbart!! Vilken skatt du köpt, och till vilket pris...Bara älskar dessa vackra dukar som dessutom har en kvalitet som du inte kan köpa för pengar idag! Ha en go dag!
    Kram Susanne

    SvaraRadera
  5. Häftigt, sånt gillar jag (imorgon ska jag visa nåt som jag tror du gillar).

    SvaraRadera
  6. Det att någon ägt, att sakerna har en historia, är ju det roligaste!

    SvaraRadera
  7. hvor er det morsomt at tænke på hvordan Elinas liv var for 100 år siden - smuk er den.

    SvaraRadera
  8. Verkligen ett fynd. Har både dukar och handdukar som varit min farmors.Där är hennes monogram invävda.Hon hade samma bokstäver som jag, hon hette Matilda. Ganska kul med mina monogram på.
    Ha det gott

    SvaraRadera
  9. Elina Lövström sitter i sin himmel - där är 120 år bara en bråkdel av en sekund har jag hört av dem som kan...;)))! - och gnuggar sina vingar i förtjusning!
    En vacker duk som, när den är manglad, har en fantastisk lyster så som forna tiders middagsbord hade.
    Våra yngre medsystrar har kanske inte fått lära sig manglandets ädla konst? Eller kanske tycker de att det är bortkastad tid?
    Åhh! Nu längtar jag till något loppis!/Anja

    SvaraRadera
  10. Vilket fynd!
    Duken är jättevacker och vad kul med det invävda namnet.

    Nu får duken åter igen pryda bordet hos någon som uppskattar den.

    Ha det bäst!

    SvaraRadera
  11. Vilket fynd och så vacker!
    Har fått tag på några fina kökshandukar i en fantastisk fin kvalite och ska sy ihop dom till en bordsduk.
    Mariana

    SvaraRadera
  12. Jag blir så glad när jag läser ditt inlägg om den helt fantastiskt vackra duken. Tänk, ett sånt arbete! Och underbart att någon som du hittade den.
    Hej från Törnrosa

    SvaraRadera
  13. Vilken fin duk! Jag tycker också det är roligt att hitta saker på loppis, ofta är de minst lika fina som nya saker men har dessutom en historia. Det gillar jag.

    Vilken fin blogg du har, vad roligt att jag hittade hit!

    SvaraRadera