onsdag 27 juni 2012

Egentligen bloggar jag ju bara om trädgård men,….




När solen tittade fram idag efter morgonregnet fyllde jättedaggkåporna snabbt luften med sin honungsdoft. Någonstans har jag läst att de inte har någon doft alls, men var minns jag inte och inte stämmer det heller för nog doftar de. 



Just nu är det inte bara jättedaggkåpan som sprider sina doftminnen, minnen att plocka fram när höststormarna och vinterkylan är tillbaka, utan också fjädernejlikan, kaprifolen, smultronschersminen, irisen och inte minst rosorna.





Under förmiddagen gjorde jag årets första promenad ner till stranden och när jag gick där på stigen kom tankarna över mig. Tankar om att bli så gammal att jag inte längre själv kan bestämma om jag vill samla på dessa doftminnen eller inte.


Minns fortfarande hur min svärmor hade det på äldreboendet. Absolut inget fel på personalen men resurser för att komma ut i naturen (parken, på gården, på gatan) fanns inte. Hade hon inte haft barn som brytt sig hade hon suttit på sitt rum eller i sällskapsrummet framför tvn. Är det så vi vill ha det för våra riktigt gamla eller handikappade?


Att t.ex EU flyttar sitt parlament mellan Strasbourg och Bryssel varje månad eller att våra politiker har oförklarligt höga pensioner verkar vara helt i sin ordning eftersom ingen förändring sker. Nog kunde de pengarna användas på ett, för oss medborgare, betydligt bättre sätt. 





Många bäckar små kan ge doftminnen till alla som vill ha det….och vissa borde verkligen skämmas tycker jag, se länkarna nedan.

Ha det, trots allt, riktigt gott bland alla härliga dofter och sommarsol!


17 kommentarer:

  1. jo, vi blir inte yngre, men jag tror att jag får komma ut, annars får barnbarnen plocka en bukett till mej...

    SvaraRadera
  2. Hannele - det räcker inte med en plockad bukett.
    Ha det
    Birgitta

    SvaraRadera
  3. jag som fick en sån fin bukett nyss

    SvaraRadera
  4. Precis mina tankar! Det är helt ovärdigt att i livets fjärde ålder bli ett kolli! Stackars dom som jobbar på instutioner och ser eländet varje dag. Hur ska dom orka... Jag hoppas att jag aldrig behöver hamna på nåt äldreboende överhuvudtaget!
    Och makthavarnas hycklerier vill jag inte ens tänka på, då får jag hjärtstopp! Varför gör jag och dom flesta med mej inget åt tilltagen??

    Jag går här i min lilla värld och luktar på blommorna... än så länge.

    Kram till dej. Eva-Mari

    SvaraRadera
  5. Visst har du rätt!
    Har turen att jobba på en demensavdelning med trädgård utanför. Tryggt med staket runt där de som vill kan gå ut själva. Där odlar vi i pallkragar och krukor och fikar så fort vädret tillåter:)Vet att de flesta inte har det lika bra, fast det borde vara självklart!
    Fina bilder du bjuder på.
    Ha en fin dag!

    SvaraRadera
  6. Så himla rätt Birgitta, håller med dig till fullo. Det har nu blivit lagstadgat att man inte får äga bara en häst, den måste ha sällskap. Tänk om det kunde lagstadga att äldre och handikappade måste ut i naturen varje dag. Det hade varit härligt. Ha det gott/Monne

    SvaraRadera
  7. Det är mycket tänkvärt o visst har man-i min ålder- många ggr tänkt,tänkt-- o varför ska det vara så orättvist? Men som de svenskar vi är-- De allra flesta- knyter näven i byxfickan o pratar en massa- Jag har inte själv gjort ngt o ingen annan heller-tycks det... Det ÄR INTE bättre än förr??
    Nej man är nöjd så länge man kan ta sig ut i sin älskade trädgård- sitta på altan o njuta fågelsång en solig sommarmorgon!!
    Det blir devisen LEV så länge du kan!!
    Kram

    SvaraRadera
  8. Mycket tänkvärt inlägg och fina bilder där till.

    Tack Birgitta,
    Kerstin

    SvaraRadera
  9. När jag tänker på min död ser jag mig liggande i en säng i trädgården med blommande rosor omkring mig. Där tillbringar jag min sista tid. Humlorna surrar och luften är mättad av sol och dofter. Nätterna är ljumma och ljusa.

    SvaraRadera
  10. Exakt! Undrar om det är vi, vanliga medborgare som är för flata, eftersom ingen förändring sker?
    Kram på dig!

    SvaraRadera
  11. Tyvärr är det många som borde skämmas! Horribelt och med total avsaknad av självinsikt, omvärldsanalys, emapti. Var har varje människas värde tagit vägen? Varje människas rätt att få känna lukten av nybakt bröd, syrens doft, vinets smak i gommen, vinden i håret, ljuv musik i öronen (listan kan göras lång)?

    Kram
    Anna

    SvaraRadera
  12. Kan förstå människors oro att inte komma ut om man hamnar på "hemmet". Jobbar själv inom vården men vi har det bra för här kommer man ut, trädgård direkt i anslutning till avd och vi är ute så mycket som det bara går. Men visst allt kan bli bättre//Britt

    SvaraRadera
  13. Du har så rätt så rätt! Och varför gör jag inget själv? Min egen mamma hann aldrig (tack och lov!!) uppleva något sådant och min pappa klarar att ta sig ut sig själv, än så länge. Tack för ett tankeväckande inlägg!
    Sommarhälsningar från Eva Linnea

    SvaraRadera
  14. Du har så rätt Birgitta! Hade de haft vett att skämmas hade nog världen sett annorlunda ut. Tyvärr verkar det inte som om de ens förstår.
    Trevligt att ses sist, tyvärr var jag som vanligt ofokuserad när det är flera människor på gång:-)Lotta

    SvaraRadera
  15. Hej Birgitta!
    Tankar som vi alla har mer eller mindre med stigande ålder och ibland med panik...
    Själv har jag bestämt mig (ja, f.n. i alla fall, det kan ändras med oförutsedda händelser) att inte oroa mig för morgondagen alltför mycket.
    Alla dessa personer som anser sig vara värda så mycket mer än vi andra kommer det att alltid finnas. Jag hoppas innerligt att jag själv är en bättre person, en som skulle ha mod att säga att nej, jag är inte värd mer i pengar än vad t.ex. en lärare i grundskolan är.
    Du är så klok Birgitta och det är bl.a. därför som jag tycker så mycket om dig!
    Låt oss hoppas att det ingår i Värdighetsgarantin att vi trädgårdare måste få dagliga doftpromenader och skönhetsupplevelser i natur och trädgård med en trädgårdsnörd till ledsagare;)!/Anja

    SvaraRadera
  16. Jag är inte rätt person att skriva nåt om detta inlägg. Jag har skött min dementa mamma i fyra år o önskar av hela mitt hjärta att jag skulle få in henne någonstans. Mitt liv är ett enda skötande o jag har bestämt att den minuten jag på något sätt blir dement så ska jag in precis vart som helt så ingen av mina barn behöver förstöra sitt liv med att stressa ihjäl sig för min skull. Min mamma har fått för sig att man inte kan bo på "ålderdomshem" för att hon tog hand om sina släktingar förutom då sin mamma som var dement och som sattes in. Men hon var hemmafru, jag är inte!! Det är ingen idé att försöka förklara åt henne hon blir rasande arg. Om en vecka ska jag föra henne till ett äldreboende, hon vet inte om det och jag blir räddare för varje dag hur det ska gå, men jag klarar inte det här mera. /Mimi

    SvaraRadera
  17. Instämmer! Man borde göra något - men vaddå? Tänk om man kunde samla ihop sisådär 10 miljoner pensionärer från hela Europa och rulla, linka, krypa mot Brüssel i ett gigantiskt protesttåg!
    Önskar dig en skön helg!/Laila

    SvaraRadera