tisdag 8 april 2008

The Lost Gardens of Heligans



Omtalad och omskriven. Trädgårdens historia hade jag läst flera gånger och det var den trädgård jag mest såg fram mot att få se.




Kanske var det mina höga förväntningar som gjorde att jag i början kände en viss besvikelse, trots fågelsång, blommande kamelior och rhododendronträd.



Den känslan är borta nu. Köksträdgården, omgiven av höga stenmurar måste vara en önskedröm för alla odlare. Välplannerad och genomtänkt. Där togs vårsolen tillvara för att tidigt driva fram frukt och grönsaker samtidigt som vissa växter skyddades mot den genom att de planterades på murarnas norrsida.






Man gräver med spade och odlar grönsaker från tiden, före 1905.
I mitten går en äppeltunnel. Om jag minns rätt odlas tidiga sorter längst upp och senare sorter längre ner.






De vitmålade växthusen i trä är helt underbara. Glasen är rundade i nederkanten och det gör att regnvattnet rinner i mitten och inte sugs upp av trävirket. Något av de gamla växthusen med den här glasningen hade klarat sig välbehållna under 'glömskans tid' medan de med vanliga glas hade ruttnat.






Ananasgropen




Rabarberblekningskrukor



Planteringsskjulet med gamla terrakottakrukor och redskap. Ovanför arbetsbänken ett litet fönster med utsikt över växthusen och de små drivbänkarna längs muren.



Växthus till bananplantan.







Blomsterträdgården

http://www.heligan.com/flash_index.html


Detta är taget ur boken Vandra i Europas trädgårdar.
Heligan ligger högt med sluttningar ner mot havet och fiskeläget Mevagissey. Här härskade en familj Tremayne över stora områden. Familjen hade mängder med trädgårdsmästare och andra anställda. Men med första världskriget tog allt slut, ingen brydde sig om att vårda det odlade och naturen återerövrade egendomen bit för bit. De ’förlorade’ trädgårdarna i Heligan hade legat bortglömda i 90 år när Tim Smit och John Willis klättrade omkring i sluttningarna en februaridag 1990. Andra släktingar hade tagit hand om huset, som fortfarande ligger som en privat ö i trädgården, men John hade ärvt markerna.
Nu hade en av de våldsammaste stormarna i Storbritanniens historia fällt mängder av de gamla träden. Allting var övervuxet av lager och murgröna och Tim och John fick skära sig fram. De hittade ett trädgårdsmästarskjul som hade väggarna kvar. Och därinne stod orden skrivna som tände dem: ’Don’t come here to sleep and slumber.’
Det hade trädgårdsmästarna skrivit 1914. Sen gick de ut i kriget. Alla anställda försvann och Heligan gick in i sin törnrosasömn och blev ’lost’.
Trädgården är restaurerad och här finns idag massor att se.
Köksträdgård där man odlar grönsaker med födelseår före 1905.
Melongården – melonhuset byggt för att få fram de saftigaste och finaste melonerna i trakten.
Pinapple Pit – ananasgropen.
Italienska trädgården
Djungeln och mycket mycket mer.

6 kommentarer:

  1. Vilka fantastiska trädgårdar du visar med lika fantastiska historier. Jag har suttit här på morgonen och tittat igenom hela din blogg (igen) Jag måste bara få säga att du har nog den FINASTE trädgården som jag sett!!!!!! (har sett många)Kommer säkert börja gråta om jag får se den i verkligheten. Det gjorde jag nästan på ett STA riksmöte i Helsingborg. Vi var i en trädgård i Vallkärra hos Karin och Håkan i Vallkärra, oj, oj, oj....... Jag skrev en artikel i Trädgårdsamatören nr3 2006. "Ännu en helg i paradiset".
    Ja ibland ser man något som verklig berör en djupt. Jag förstår att det måste vara storslaget att se dessa trädgårdar i England som skapats av mästare, skötts i generationer, gynsammare klimat etc....Men man kan tappa andan någonstans i Sverige, i ett villakvarter skapad av en kvinna ( med hjälp av sin snickrande och svetsande man.)Tack för att du delar med dig av din resa och din fantastiska trädgård!!!!!!
    Carina

    SvaraRadera
  2. Wow! Tack för att du låter oss följa med på denna fantastiska trädgårdsresa. Jag, som är en tämligen färsk trädgårdsfantast, är sugen på Hissinghurst. Du har förstås varit där massor av gånger? KRAM! /Rana

    SvaraRadera
  3. Underbart Birgitta! Det är så sorgligt med glömda, förlorade trädgårdar, men glädjen blir desto större när de/den får återuppstå!
    Tack för text och bilderna!

    mvh, Anja

    SvaraRadera
  4. Carina
    Tack för dina ord, jag riktigt rodnar. Kameran kan man ljuga mycket med. Allt som är fult och misslyckat är så lätt att välja bort.
    Skall ta och leta upp nr 3 2006 och läsa vad du skrivit.
    Om du tittar i nr 2 2007 hittar du något jag skrivit om aklejor.
    Att skriva lite om resan och leta bilder blir som att resa en gång till och den resan kan jag göra om många gånger.

    Rana
    På Shissinghurst har jag aldrig varit men skulle gärna, gärna åka dit och till många andra trädgårdar i England.

    Anja
    Har du läst Den hemlighetsfulla Trädgården? En barnbok, men stämningen i boken och beskrivningen av den muromgärdade trädgården hade jag i tankarna när jag gick i Heligan.

    Hälsnignar
    Birgitta

    SvaraRadera
  5. Bilden på mangolden är bara så underbar. Jag odlar mangold för det är det bästa jag vet på sommaren och så blir den alltid bra på bild.
    Annika

    SvaraRadera
  6. Annika
    Mangold är både gott och vackert, det håller jag med om.
    Brukar försöka så den jag också.
    Ha det gott
    Birgitta

    SvaraRadera